- Project Runeberg -  Valda verk / 5. Guds vackra värld. Del 2 /
187

(1940-1941) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fångst för den som kände igen honom. Bara ett förhör på
allmänna misstankar skulle genast kosta honom tvångsarbete
för lösdriveri, eftersom han var skriftligen varnad. Att då
gå frankt ut genom porten och se ut som om ingen tanke på
polis funnes i hans huvud var ett sabla konststycke, men
Frasse utförde det! Han gick lugnt Postgatan framåt, det
brann i fotterna, men inte vågade han springa — han vände
sig om och kikade uppåt fönstren, såg att polismännen stodo
kvar i hotellporten, fortsatte en smula lugnare, nådde hörnet
vid hamnen — där satte han fart! Storsprang åt kajen som
om han skulle med en båt — hela hamnen ner. Vände sen
och gick uppåt stan igen.

Nu börjades helvetet.

Han fäste inte något vidare avseende vid att Ketty hade
varit tillsammans med Harry, själva otroheten intresserade
honom inte, men det jäkliga var, att han själv inte kunde
vara säker ens hemma längre! Antag att hon ville tillbaka
till Harry — för honom tyckte hon om! — antag att hon
därför ville göra sig av med Frasse, hon ger polisen en
vink — hon kan för resten bara för egen del behöva ställa
sig in hos polisen och anger därför den berömde Frasse
Gyllenhjelm — en satans historia! Där satt Frasse på röda
elden och blev ganska brännhet!

Deras äktenskapliga idyll i hemmet var slut. Det var
inte duvors kuttrande, som uppfyllde skymningens tystnad
i rummet, det var rasande viskningar, hesa av ångest och
hat — tomheten gapade bottenlös omkring dem, de hade
ingenting annat att göra eller tänka på än att hämta ved åt
helvetets eld.

Om Frasse gick på gatan, ensam eller i sällskap med Ketty,
kunde han få se en människa som liknade en deckare — då
skenade han genast.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:03:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochvalda/5/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free