Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Va fan ere me dej, Gusta? Står du å ömsar tallrik för
lusen? Du gnor dej som en gris mot svinhusväggen där —
Gustav bara skakade på huvudet och vände sig bort. Frasse
blev själv förtvivlad av sina ädla känslor, när han fick en
skygg och hastigt försvinnande blick av bottenlös förtvivlan
ur den övergivnes bleka ansikte.
— Gusta — hörru — Gusta! Va ere? Står’u å gråter?
Ja e så jävla lessen ja me, va gråter’u för?
Gustav nickade framåt Spannmålsgatan:
— Ada —!
Hans ögon fylldes av tårar, så att han måste blunda, hans
röst darrade, orden bara svävade fram, nästan ljudlöst:
— Hon har blivi dömd i da — ett åt hallt års —
straffarbete —
— Å jäven?
Det var just inte mera att säga om den saken. Men Frasse
fortsatte ändå efter en lång stunds funderande:
— Vare fö någe säskilt?
Gustav skakade så tungt sitt huvud:
— Näe’rå — näe’rå — en sån snell tjej ja!
— Vare bara fö den där libran hon snodde av snobben
på hotelle?
— Jaa, inte ett jävla dugg annat hade tjej j an gjort — en
sån snell festmö får ja aldri mer — de va ju bara nåra hundra
kroner i den där plånboken — men de va tredje resan för
henne, sa di — å så va de nåra snobbar som hade gått å
anmält i polisen att hon hade tagi pengar å klocker av dom —
va fan ska de tjena te att såna går te en glädjeflicka då? Om
di bara ska gå å anmäla henne sen i polisen?
— Jävla aristokrater! mullrade Frasse dystert och tänkte
på lille Knutte i Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
