- Project Runeberg -  Valda verk / 5. Guds vackra värld. Del 2 /
217

(1940-1941) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

än Arséne Lupin, idealet för kypare och sutenörer och övrig
operettpublik, och dansken Viggo hade tillräckligt mycket
smartness i sin tjuvsjäl från Str0get för att söka realisera
detta ideal.

Frasse kände bara en vansinnig avund när han såg
honom, men flickorna hängåvo sig blint åt hans tjusning,
till slut hängde de omkring honom som flugor kring en solkig
sockerbit.

Men Viggo var trött på kvinns, han ville hellre spela, och
eftersom det inte såg ut att bli några vidare herraffärer i kväll,
började spelet utan längre väntan. Först ett par små partier
med flickorna, som hastigt kvitterades med några små sedlar
för artighetens skull. Frasse fick ögonen öppna vid första
given — Viggo var verkligen en liten satans behändig karl!

Sedan började den egentliga knivkastningen. Viggo tillät
nådigt att Frasse fick vara med, eftersom Håkon svarade för
hans insats. Frasse ilsknade till, det smakade surt att vara
en föraktad storhet på dekis, till och med flickorna grinade
åt honom, när han mötte upp mot den distingerade Viggo.

Spelet kamrater emellan var ganska enkelt. Man kände
världen, därför begränsades möjligheten till fusk så mycket
som möjligt. En ny lek togs in, bröts, blandades, lades upp.
Man lyfte om högsta kort — det var hela spelet. Det såg
enkelt ut, men var rasande svårt. Den invigde måste
koncentrera hela sin skicklighet på blandningen för att inte
förlora.

Håkon spelade försiktigt, satsade hundra kronor för sig och
hundra för Frasse — med en dragning i mungipan, som
Frasse mindes med klappande hjärta från gamla tider — nu
levde han upp igen! Håkon menade: Du vinner! — Gud
välsigne gamle Håkon! Viggo kastade femhundra i knäet på
koppelkäringen, som för ordningens skull tog vara på insatsen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:03:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochvalda/5/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free