Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med poliser nere vid verkstan, strejkbrytarna stannade kvar,
och de gamla arbetarna försvunno, fackföreningen sprack,
en liten skara människor voro nersparkade några trappsteg,
emedan de själva velat bestämma över sin rätt att tillhöra
en förening de gillade.
Fängelsepredikanten har nu ett otacksamt göra. Han ska
med begripliga ord förklara för den här fången varför
handlingen var brottslig. Det är rasande svårt. De tala inte samma
språk, ha ingen möjlighet att förstå varandra, deras olika
rättsuppfattningar kunna aldrig kongruera. Inte för att
arbetaren håller så värst styvt på sin längre. Han har blivit
praktiskt övertygad att den var olämplig. När han en gång
för alla givit den till spillo, har han ingenting alls kvar.
Det är med detta besvärliga arbete prästen hjälper honom.
Men prästen gör det med en allt större känsla av
förskräckelse, då följderna framträda allt tydligare dag för dag:
han kan inte ge arbetaren någon ny, begriplig rättsgrund
att leva på, han kan endast göra honom till en moralisk
idiot.
När nu arbetaren kommer ut till friheten, har han knappt
några begrepp alls om rätt eller orätt. Han kan ju inte hela
sitt liv sitta här i fängelset och snacka prästen efter
munnen. Han måste begripligtvis snart ut igen och handla efter
sitt eget förstånd. Det kommer att gå underligt till. Kan han
sedan hålla sig borta från fängelset, så är det en rasande
tur. Liksom det uteslutande är tur, om den kommer rätt
hem, som förlorat sitt lokalsinne så att han inte längre
kan orientera sig i världen.
Och här sitter en stackars man, som var skicklig nog att
orientera sig i världen, inte på grund av något lokalsinne
16. — Ko c h, Guds vackra värld. II.
241
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
