Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Först bröt jag mot min konung
och sen emot min ed,
sen bröt jag mot det sjunde bud,
som gjort min Gud så vred.
Jag kunde inte föda mig
på något annat sätt
än nästans gods bortröva
och taga med orätt!
Den gamla romantiska fängelsevisan var alldeles som
kommen ur djupet av den här karlens eget hjärta, för att han
därmed vid behov skulle kunna smeka sitt eget
självmedlidande. Men faktiskt såg han fatalt belåten ut! Han blev
fet och frodig, med ett flottigt leende beklagade han, att
han skulle råka så här illa ut — det var inte riktigt
övertygande, den folkliga romantiken gav en alltför falsk klang
åt ångerns jämmer!
Efter de första dagarnas delirier kände han aldrig behov
av sprit, lydde utån knot vaktkonstapelns minsta tillsägelse,
arbetade villigt och flitigt, var ett hyggligt samhällskreatur
när han hölls innestängd liksom på stall, då han slapp
besväret att själv tänka och besluta. Men han var oförmögen
att reda sig på egen hand i frihet.
Han arbetade, åt och sov och slöade dessemellan och
mådde på det hela taget som en liten prins — de ä bättre
te vara inne å få lite än te vara ute å få assint — men
fängelseväggarna tätt inpå näsan dag och natt och den
stängda dörren, de voro ändå realiteter, som ett djur skulle
ha stött sig på, även den slöaste människa måste fundera
över dem, och ibland undrar den här karlen hur det kan
komma sig i alla fall att han sitter här. Jo, det var den
där väggklockan. Det var ju galet, förstås, att han tog den.
Men han var lite full och jäkligt sugen på mera sprit. Vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
