Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så att han behövde inte vara orolig, de ville inte säga mera,
för då kunde vissa personer bli förbittrade och börja pina
honom i cellen värre än de redan gjorde. Han begrep att
de försökte få honom benådad, men det vågade de inte skriva
rentut, de trodde att fängelsets tjänstemän skulle ta det som
en personlig förolämpning och hämnas — liksom polisen
endast av rent personlig illvilja hade bråkat om knivhugget.
En viss sak misslyckades emellertid, för det fanns så många
elaka människor — ingen som aldrig så litet kände Kalle
Falk ville hjälpa honom att bli fri igen eller
rekommenderade honom till benådning, han hade inte farit så fram i
bygderna.
Då fick han ett brev fullt av gråtande ord, för att
myndigheterna som läste det skulle bli rörda och förlåta
djärvheten. Då skrevs äntligen rentut, att han borde själv gå
till kungs och be om nåd för att kunna försörja sin fattiga,
dödssjuka mor och den stackars förtvivlade Vilhelmina och
hennes små barn och den djupt olycklige Napoleon, som
nu inte hade något kraftigt stöd men fick växa upp utan
att någon uppfostrade honom och lärde honom folkvett och
skick och ordning.
Karl Gustav Adolf Oskar Fredrik Falk skrev egenhändigt
till konungen och framlade i ödmjukhet denna
behjärtans-värda sak. Han framhöll uttryckligen, att han själv skrivit
sin nådeansökan — därav kunde då konungen se, att Karl
Falk var en bildad person. I särskilda bilagor till detta
betydelsefulla dokument avstyrktes nådeansökan livligt av alla,
som hade att därom yttra sig, enär fången uppenbarligen
saknade allt begrepp om innebörden av sitt brott,
följaktligen heller inte visade spår av ånger och inte den ringaste
håg att i friheten leva ett annat och samhällsnyttigare liv
än förut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
