Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
legender som man minns någon helgdagsvacker dröm. Och
med samma känsla av högtidens glans och djupnande allvars
fröjd tänker han nu på Ester, sin syster. Akleja, vår frus
handskar, angelika fin — och hjärtansfröjd, krusmynta, mor
väna!
Det är som om Ester vore i någon hemlig släkt med
vär-narnas och hagarnas och örtagårdens blom, som vore hon
av samma sådd i samma jord upprunnen — det spädaste
och ändå det starkaste, ingen smuts kan fläcka hennes vita
renhet, av hennes andes stilla makt vändes alltsammans till
gott och glädje.
Än mer förnimmer han den makten, när han är
tillsammans med henne, ser hennes ögons stjärnglimmande dunkel,
hör hennes stilla tal, visshetens lugna ord. En Dörte har hon
ju alltid varit, men nu har hon blivit för honom en
storhet som aldrig förr, någonting bortom och högt över alla
ord, vackert och okuvligt segerstarkt känner han inom sig
hennes väsens makt, så som man kan känna någon gång
i en hänryckningens stund, hur klangen av kyrkklockor går
genom solig söndagsmorgon och lyfter människornas sinnen
upp ur bitterhet och mörker till rymdernas sommarljus. Det
var kanske det man menade i gamla tiden, när man såg att
flickan var en Dörte. Det var kanske det som menades i
visan:
Hav tack, hav tack, kära systeren min,
glöm inte bort mig!
Ty du har bevarat äran din,
den linden gror upp uti fager ön.
Simon hade glömt resten av visan, liksom man glömt allt
annat av fädernas glädje, endast understundom kan otydligt
förnimma i sitt innersta en återklang av någon sträng, som
givit leende skönhet en gång och ännu inte hunnit brista.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
