Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjunga? I gamla tider stog han å slog me slägga där nere
i mörkre, så att den pust han hade i bröste nog gick åt ändå.
Å nu går borrningen me luft i maskiner, nu får han si opp
me båda ögona så att han hinner unnan, om han skulle
stöta på nån släppa i berge. De blir ingen tid å ingen kraft
å ingen lust över för glada låtar. Nä, gruvarbetarn går tyst
å funderar på alla möjlia finurlia saker, när han inte står
i me arbete. De finns mycke att fundera över, oppe i dagern
å nere i de underjordiska. Å då försöker han få ihop åt sej
liksom en ordning att leva efter. Så gott han begriper, vill
säja. Å då ä de väl ingenting att undra på, om de kommer
en massa gammalt me i dom där funderingarna, som han
ska ha att tro på. Å somlitt ä väl inte så bra av de gamla
heller. Fan far bort, men kan ock sakta fara, säjer di här
oppe. Men de vill ja säja honom, att ett bättre å rejälare
å hederliare folk än de gamla beschlasfolke te hålla fast ve
de som di har fått för sej ä rätt, de finns inte. Å ä de nån,
som inte gör’et, så slår de aldri fel att de går på tok för’n,
om han inte själv rentav går sönder invärtes på de han
gör orätt. Ja skryter inte me mej själv, för ja ä
bonn-född i Hobo. Å vet han va de beror på, att folke här oppe
ä så klingfast som hårda berge? Jo, de kommer sej därav,
att di ända från urålders tider har vari så naturförnuftia
så di har gjort skillnan skarp mellan rätt å orätt. Han skulle
bara veta alla di sager å historier, som har funnits här oppe
om människer, som inte har ägt mer än en liten mossi
stenbacke å som ändå har gått förbi allt orätt gull å silver di
har sett i trollsnårena — fast di ä ju glömda nu, förstås.
Det spelade en fågel bort i skogen — som om hela den
tungsinta höstens skymning under skylös rymd fått en
levande röst att sjunga med.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
