Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var Gubbskuttets vattenfall, som skulle göra’t! Och
därom pågick ännu processen mellan Hobo prästbol och
kamrer Olssons son på Sörvik. Den gamle, styvt gudelige
riksdagsmannabrodern var död, son hans spelade med mera
öppna kort, han skulle sälja vattenfallet till vem som helst,
bara han fick bra betalt — detsamma skulle prästbolet göra,
och därför slogs man nu öppet inför kunglig majestät om
vem som skulle ha pengarna — och därjämte naturligtvis
även äran att ha räddat socknen! Det ena året gick efter
det andra, ännu kunde ingen räddning skönjas. Prästbolet
kunde ha gett tusan i de här, så hade vi haft en stor industri
i församlingen nu! tyckte herrn på Söråker. Det var tacken
över den välvillige Humlas grav. Den nye prästen ville vänta
med tacksägelsen tills prästbolet vunnit pengarna.
Simon hade mycket att berätta för Sven om ställningen
i socknen. Och han gjorde det med en noggrannhet, som
vägde varje ord, liksom hade det varit av den allra största
vikt, att Sven fick en fullkomligt klar och sanningsenlig
föreställning om allt som skedde även i denna del av världen.
Inte för Svens skull — men för Esters! som satt här inne
nu i Simons och Lisas hem, liksom hon suttit ibland dem
och varit en föresyn, medan de voro som barn och bodde
i Duvslagets drömmar.
Det var av den allra största vikt att Ester fick veta noga
allt precis som det var, för att hon skulle förstå hur väl
Simon nu visste att reda sig. Och hon skulle inte bara veta
det som var svårt och underligt kring Norrsjöns stränder,
nej, först och främst det som var lycka och glädje i broderns
liv, som räddats genom stormar och tunga mörker av syster
Dörtes ljusgestalt, hon vars makt reser sig nu inför hans
tacksamma ögon så skyhögt höjd över jorden — hon satt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
