Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själv svara för den skuld han har och inte lägga bördan
på andra?
Brottets ande dör väl ändå inte, den går härjande fram
varhelst människor söka efter orättfärdig Mammon -— den
levde upp i fasters barn, de tre tjuvarna, som växte upp i
grå staden.
De stodo tysta där uppe på kyrkogården, Sven och Ester,
som sågo ut över landet, där aftonens solglans vek bort för
mulnande skyar och bröt fram med glimmande, bleknat
ljus genom molnen.
Plötsligt frågade Ester:
— Hörde du i går på festen — att far skulle bli avsatt
nu som ordförande?
— Jag hörde det viskades något sådant. Han har ovänner?
— De unga ha brått att komma till makten. Och j ag tänker
han går nog gärna nu, när han gjort sitt arbete färdigt.
— Vad man kan göra lite! Hade jag arbetat som han,
ett helt liv för andra, då skulle jag nog vänta mig, att när
det äntligen var färdigt, skulle all strid, allt ont i världen
vara slut. Borgen som jag byggt, skulle nog i mina ögon
vara så stor, att den omfattade allt i världen och gav en
slutlig fulländan, en upplösning av allt orent skrik i livet
till en stor och härlig harmoni. Kanske skulle jag tycka mig
vara en hjälte, som gjort något riktigt märkvärdigt, bara
därför att bragden i all sin ringhet tog min levnads hela
kraft.
— Far är inte sådan.
— Nej! Ingen vet bättre än han vad som väntar honom:
att bli skymfligen avsatt. Men han säger inte ett ord, ändrar
inte en min — vad jag kan förstå? Det är som om det
vore för honom den naturligaste sak, att han bara är ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
