Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skönt, de voro så upphettade av brännvin och tystnad, att
de riktigt kände, hur regndropparna fräste, när de slogo
dem i skallen, och ur de våta kläderna steg alldeles som
en ånga. Här ute på landsvägen, där inte tung skog stängde
åt alla håll, kunde man åtminstone andas ut, och då blev
det genast lite gladare, marschen gick slingrande framåt
Skräddars, och eftersom flickorna kanske stodo där och
väntade, klämde Karl Gustav i med en rekoderlig
sjömans-stump:
Hurra, kamrater, har ni någe i buteljen med,
som kan liva oss på denna färd?
Ja, trevlitt ska vi ha
uti kväll, hurra!
Blott om vi hade våra flickor med!
Se go afton, sköna flicka! Ä du huld och säll?
Du mår ju bra, ja, uti denna kväll?
Hjärtans ljuva vän,
ä du mej trogen än,
ty annars bjuder ja dej mitt farväll!
Men framme vid Skräddars funnos inga flickor! Tom,
tyst och övergiven stod den gamla sammanfallna torpstugan
i regnet.
Pojkarna satte sig ner tillsammans på farstubron, och det
fanns ingen glädje mer för dem i hela den vida världen.
— Hur dags skulle dom komma?
— Ja vet inte. Hur mycke ä klockan, för ja har ingen?
— De vet ja inte, för ja har ingen heller. Men dom kanske
kommer senare?
Man kunde ju alltid hoppas. Där sutto de en stund och
slöade, tills Karl Gustav ilsknade till:
— Allti ska’re vara sånt krångel me jänter! Ja ger fan
i dom, ja går oppåt vägen, de kommer väl nån annan!
22. — Ko c h, Guds vackra värld. II.
337
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
