Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En skyddsängel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett rum — men det var, tillsammans med köket, uthyrt
till ett gammalt, gift par.
I de båda rummen levde Mauritz och hans äldre
bror Sven — fast den hade man ingen glädje av, han
bara spelade fiol jämt, så fort han var hemma från
skolan. Då satt Mauritz tyst och trumpen och hörde
på. Sven spelade bra — han skulle in på Musikaliska
akademien, och då ska man spela bra, så det var inte
något märkvärdigt med det.
Ännu var Sven för ung för akademien. Men
”underbarn” var han! Och i garderoben hängde en fin, svart
sammetskostym, som Mauritz aldrig fick röra vid —
det var underbarnskostymen, som Sven hade på sig,
när han var borta och spelade.
Mauritz spelade naturligtvis också, men han spelade
bara piano, han. Visserligen ville han lära sig både
flöjt och esskornett — bara han slapp det förfärliga
pianot! Men den omtänksamma modern hindrade
sådana utsvävningar.
Sven spelade, gnodde och gnydde som en gris i salen
där ute. Mauritz satt i sängkammaren och läste läxor,
vilket tillgick så, att han bläddrade i en gammal
bilderbok — men läxboken låg uppslagen bredvid,
färdig att användas, om högsta nöd så skulle fordra.
Sven tystnade. Så öppnade han dörren:
— Hör du, Murre! Tror du, att du kunde ta
pianostämman till den här ett tag?
— Va menar du? Klart att jag kan! Frågan är, om
jag vill! Ett sånt gnäll!
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
