Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Farliga vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter det skottet — och det värsta var, att han hade
bommat på den fågel, som Pistol hade pekat ut åt
honom, där den flög högt uppe i luften! Men Mauritz
kunde inte bli kvitt en misstanke, att Pistol valt med
flit en fågel, som var långt utanför skotthåll...
Skrällen låg i alla fall kvar i öronen, och lukten av
krutrök stack ännu i näsan — men höjden av salighet
var i alla fall, att Mauritz kände kruktlukt även i sina
egrta händer, där några stänk av fängkrutet hade
bränt till. Den lukten var i alla fall riktigare än den
där äckliga parfymstanken efter tvål, som han vid
flera tillfällen hade blivit tvingad att använda.
Pistols gevär var lite gammalmodigt och slog ännu
eld med flinta mot stål — det var på något vis
roligare att skjuta med ett sådant gevär, eftersom det
hade varit med på Napoleons tid — Pistol var inte
alldeles säker på, att inte geväret en gång hade
tillhört den krigiske kejsaren själv.
Men bara att ladda det där musketfundret var en
allvarlig fest, som man aldrig skulle glömma —
kruthornet, förladdningspapperet, laddstaken, hagelpungen
— och så fängkrutet i den lilla runda behållaren
utanför gevärets slutstycke. Den där laddningen skulle gå i
vissa tempon — och i så snabb takt, att Mauritz knappt
hann följa med.
— Ja, å så ska han tänka sej, herr Murre, att sen
skulle man bita åv kulan — si, kulera satt
sammangjutna i en lång rad, si, å di hängde ihop me tunt
bly — så man skulle bita tvärs åv — å faen tog den,
som inte hade tänner te de — å så kvickt ner i byssan
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
