Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kvarndammen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
larviga vuxna. I ensamheten bli gossarna djärva, vilda,
ädla och grymma män och krigare, blodtörstiga och
omutligt rättrådiga. De gå och se dumma och
barnsliga ut, när de måste vara tillsammans med de stora,
men deras själar befinna sig ständigt på något
äventyrligt krigståg, där oerhörda faror lura vid varje
steg.
När Sven och Mauritz sutto vid kreaturens lilla
upptrampade källa i hagen och smorde ner sina rena
blusar med lera, hade de en mycket allvarlig stund. De
tänkte med bister beslutsamhet på den djärvhet, som*
krävdes av dem, och på den otroliga slughet de måste
utveckla för att kunna smyga förbi sina listiga
fiender. De voro medvetna om, att hela deras marsch till
Kvarndammen måste bli en enda härva av förbittrade
strider mot alla ”De där”, som lurade bakom buskar
och träd och stenar. Men de vita männens styrka och
dödsförakt besegrar alla hinder.
De voro förfärliga att se, när krigsmålningen var
färdig. De gillade varandra med en kort nick. Just
sådana skola män vara, när de gå att möta kamp och
ansvar. Och nu gällde det!
Men denna härliga sommardag, när Gud lät sin
välsignelse strömma som ett ändlöst solbad ner över
jorden, voro alla människor på ungefär en mils
omkrets i kyrkan. Fönstren stodo öppna i skolan, men
ingen var där inne. Sven och Mauritz smögo som
indianer med korta språng från träd till träd där
utanför. Ingen såg deras otroliga skicklighet — nej —
nu! — de runno utför andra sidan av berget, hukade
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
