Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Duellen i Rackarbergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Duellen bestämdes av vittnena. Tio stegs avstånd,
skottlossning med skarpladdade pistoler, tills någon
av de stridande stannade på platsen.
Sedan denna lilla detalj ordnats, bar det i väg med
duellanter och vittnen i en iskall tystnad.
Ut till Rackarbergen vid Årstaviken, alla
södergrabbars tillflyktsort, då det verkliga vildmarkslivet skulle
levas.
Där funnos på den tiden två höga stenbyggnader
med platt tak och utan den minsta fönsterglugg — de
liknade mest ett par fantastiska fästningsverk, men
voro helt enkelt vattenledningscisterner. Bakom den
bortersta cisternen var marken något så när jämn och
slät. Där mätte vittnena upp avståndet, tio steg, och
ställde duellanterna på deras platser.
Sedan undersöktes pistolerna och laddningen
kontrollerades. Nya knallhattar sattes på, varefter vapnen
återlämnades till respektive ägare.
— Färdiga! ropade en sekundant och drog sig med
de andra respektfullt tillbaka. Jag räknar till tre, då
ska ni skjuta samtidigt!
— Gå på! svarade Mauritz bistert och spände
ögonen i sin motståndare.
Duellanter få ingenting säga till varandra — ord
räcka ju inte längre till, det är vapnen, som ska tala.
Mauritz och Thore nöjde sig med att mäta varandra
med en iskall, föraktfull blick.
Nu ropade sekundanten, blek av iver:
— — Ett! — Två! — Tre!
89
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
