Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dekorationsmåleri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
armen höll han sitt etui med egna penslar. Mauritz
hade fått nådigt tillstånd ibland att tvätta några av
dessa penslar, så att han visste vilka dyrgripar som
gömdes i skrinet, skuret, lackerat och dekorerat av
tusenkonstnären Gustav själv.
— Ska du inte gå hem, Gustav? frågade Mauritz
osäkert.
— Försvinn! Och håll dig så långt borta härifrån
som möjligt till klockan åtta i morgon bitti!
Vad i herrans namn tänkte Gustav göra?
Mauritz vred och vände på den tanken under hela
vägen hem, men han kom inte till någon klarhet. Det
svar, som stod tydligast för honom, ville han inte se
— det betydde ju avsked för Gustav — och skilsmässa
från den gamle kunnige vännen och kamraten. Kanske
för alltid!
Redan före halv åtta nästa morgon gick Mauritz in
genom porten och försökte se normal ut — men det
sprack han tvärt på.
Där hade hänt något.
Ställningen i porten var borttagen. Det hela var
slut.
Gustav hade tydligen blivit bortkörd, och under
natten hade man satt upp en fris i vit marmor —
stuckatören, som gjort marmorväggarna, hade väl
antagligen slagit ut både mästaren och vännen Gustav i
konkurrensen.
Och för resten — trots bitterheten måste Mauritz
147
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
