Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppropet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ständigt bara lära dig utantill, hur andra burit sig åt
för att bygga sina broar! Ack, Mauritz, vad dessa
osynliga andar äro goda! Nu satt gossen så stilla och
lugn, och nu kom namnet där nere: Mauritz Berg —
ingen svarar — Mauritz Berg! — tyst, tyst — är inte
Mauritz Berg här? frågar rektorn, ingen svarar, en
otålig anteckning i papperet och uppropet fortsätter.
Men på läktaren satt Mauritz och kände sig liten,
ohyggligt liten och tom, fullkomligt urblåst. Nu var
det gjort, nu var det slut och borta alltsammans. Det
återstod bara en helt enkel expeditionsåtgärd, som
kunde göras sedan vilken dag som helst — att gå in
och bocka sig för rektorn, be om avgångsbetyg, ta
emot litet ovett för att han inte hade anmält det i tid
och sedan gå — ja, gå genast som en obehörig.
Tänk om jag en gång skulle ångra mig — Mauritz
frös till inför detta — tänk om jag, när jag blir
gammal och ingenting kunnat bli, ingenting alls, om jag
då skulle börja ångra mig för det här? Nej, nej! Det
är bara att komma väl ihåg en enda sak: Det var mig
omöjligt, faktiskt fullständigt omöjligt att fortsätta,
omöjligt utan vidare, det fanns för mig inte något val,
och alltså finns här ingenting att ångra. När man är
fattig, så är man fattig helt enkelt. Där finns inte rum
för någon ånger.
— Ja, det vill säga, när man har en mor, som sliter
ut sig för att pojkarna ska få den vita mössan, då är
man väl skyldig att skaffa sig det där efterlängtade
klassmärket? Och hur är det — finns här inte något
val, när allt kommer omkring, finns här inte någon
160
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
