Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Midsommar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Midsommarväder, sade Mauritz.
— Han ska ut till flickor, förstår jag?
— Dom säger det — di som ä lärda på sånt.
— Ja! Han har det bra, han, Mauritz.
— Många har’et värre. Och Janssons flicka har gått
där nere en lång stund ...
— Va säger Mauritz...? Min flicka...?
Mauritz drog sig diskret till dörren:
— Eller rättare sagt — flickor! Dom ä så många,
så! Där nere! Gla missommar, Jansson!
Och så dök Mauritz ut.
Vilken massa björkar överallt — vid alla portar,
vid alla butiksdörrar! Vilken doft! Stockholm,
sagostaden, som kunde förmå även det vidriga, sterila
Östermalm att grönska och dofta!
Tack vare Pan, förstås! Och med någon hjälp av
den nordiske fan!
Och sedan kom en hel, lång rad andra, fula svärord!
Ty när Mauritz fått fram sin cykel, såg han, att
bakringen var tom! Och orsaken fann han genast — ett
hål, stucket med en syl genom däck och ring! Och de
cyklar, som stodo kvar, voro likadana! Stuckna
bakringar!
Mauritz upp igen till Jansson:
— Alla cyklar ä stuckna!
Jansson behärskade suveränt situationen:
— Såg Mauritz någon misstänkt?
— Inte! Han sitter väl på kaféet mittemot för att
titta på oss, när vi kommer ut — men att säga vem av
gubbarna där inne som gjort’et — det blir nog värre.
172
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
