Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den stora demonstrationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inte! De får gå sin väg, så går jag min! tänkte
Mauritz, betalade och gick.
Den där demonstrationen slutade inte riktigt bra.
Myndigheterna hade i sin obotliga enfald provocerat
och lyckats få till stånd våldsamma gatutumult med
kravaller och polischocker.
Mauritz hade ett synnerligen oklart minne av det
hela, det gick alltför hastigt — men han kunde aldrig
glömma det sabelhugg en äldre ridande polisman
riktade mot hans ansikte. Mauritz hade fullkomligt
mekaniskt fått upp sin käpp till parad — och stod
ögonblicket efter med bara en stump av käppen i handen,
resten var avskuren av sabelhugget.
Skarpslipad sabel! tänkte Mauritz, medan några
kringstående arbetare knuffade honom bakåt — ty
ivriga polishänder sträcktes efter honom, man trodde
tydligen, att han blivit träffad av hugget och
oskadliggjord.
Men nog var det konstigt! tänkte Mauritz och smet
ner en bakgata. Bland poliserna såg jag en karl, som
jåg kände igen — var har jag sett honom förr, för
länge sen?
Åhå, min gamle vän Skyddsängeln från
järnvägsbron borta på Söder! Kände han igen mig? Nej — det
är väl en femton år sen dess ... Å nej, han gick väl
bara rätt på — som tjänsten fordrar.
Människorna förändras! tänkte han. Eller förändras
de verkligen? Omständigheterna förändras — och
människorna förbli vad de äro och alltid ha varit.
Alltid ha varit!
225
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
