Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De Profundis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hauge — om det här dödsfallet hem till oss i
Stockholm?
— Därför att — ja, därför att han själv ville det!
— Ville han, att jag, hans son, skulle resa hit för
att finna hans dörr stängd?
— Nej — jag har väl aldrig...!
— Nu går jag till polisen med mina papper!
— Til politiet! Gud bevare os — vorfor det?
— Därför att ni vägrar mig att gå in i min fars
rum!
— Vägrar jag...? Det har jag väl aldrig gjort!
— Är det den dörren där? Den är låst! Var god
öppna!
— Han är ju inte där!
— Det vet jag redan. Och jag begriper resten!
— Herrn ska inte säga så! Vi ä fattiga arbetare
— men hederliga ä vi!
— Var finns nyckeln till den här dörrn?
— Å, Gud i himlen! Ett sånt elände!
Men dörren öppnades. Och Mauritz kom för första
gången på mer än femton år in till sin far.
Den döde var borta.
Men rummet stod tydligen alldeles orört sedan
fadern hade lagt sig den sista kvällen. Sängen var inte
uppbäddad, gångkläderna lågo på stolen och
spott-koppen stod på nattduksbordet! Den där lilla
spott-koppen av papp, som Mauritz ögonblickligen kände
igen, tvärs genom årens omätliga avstånd!
Faderns kista var redan förd till bårhuset.
240
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
