Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De Profundis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och förtrolig över staden — alla karlar på arbete,
alla kvinnor sammankrupna kring kaffekopparna i små
grupper i trånga kök.
På skrivbordet framför Mauritz låg en hög papper.
Där stod också ett skrin av brunt trä — precis
samma skrin som mor hade där hemma. Han hade
ingen brådska att öppna det — och skulle han
överhuvudtaget öppna det? Eller skulle han slå in det i
ett paket, ta det med sig hem och överlämna det orört
till modern?
Han sorterade breven — människor, som ville ha
lektioner — förslag om engagemang för en
konsertresa — korrektur från musikförlaget! Jo, jag tackar!
Gubben hade varit verksam i det sista!
Mauritz ögnade igenom noterna — vackert? Ja, för
all del! En smula gammalmodigt — menuett, gavott,
Ländler, Ständchen — förlegad Schubertromantik!
Dörren öppnades bakom honom — någon kom in.
Han trodde det var värdfolket och vände sig inte om.
— Ja — saa er jeg endelig her igen, da! Og naa ska
Dere bare höre!
Det var en ung kvinnas röst — och Mauritz vände
sig- om.
En tjuguårig flicka, frisk som våren själv, kom fram
i rummet med en alpcittra tryckt mot sitt bröst. Hon
skrek till:
— Nei men Gud! Det er ikke — vem er dere?
— Sitt, fröken! svarade Mauritz. Jeg er far sin sön!
— Er han gift... ?
— Ja. Han var gift.
243
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
