Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På barrikaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några hundra meter längre bort låg ”fienden” bakom
sin barrikad. Den hade också en fana! Och tacka katten
för att den fanan också var röd!
Vilken fana som var rödast vet jag inte — och det
intresserar mig inte. Fanan på den barrikad, där jag
låg — en stund bara! — föreföll mig röd på ett
praktiskt och förnuftigt sätt — det var för resten därför jag
var där!
Konstigt, det där! ”Upp till kamp emot kvalen, sista
striden det är —” sjöngs på ”min” barrikad. Den fule
fienden var nog oförsynt att sjunga, när han gick till
kamp mot ”våran barrikad”! Och han sjöng: ”Upp till
kamp emot kvalen, sista striden det är —”!
Bäst att låta bli att fundera över rätt och orätt i
sådana stunder!
Det var ganska tyst och stilla på barrikaden, när jag
var där. Annars hade jag naturligtvis inte gått dit, ty
det anses ju opassande att lägga sig i privata slagsmål.
De båda stridande parterna iakttogo varandra. Och
väntade.
Bredvid mig låg en lång tysk arbetare — rätt
gammal, säkert tio år äldre än jag. Rödhårig och fräknig,
såg ut i synen som en ”nerspottad kakelugnslucka”,
som Strindberg säger. Hans grova händer, rödhåriga
och fräkniga, knöto sig hårt om geväret, medan han höll
utkik med kalla, ljusgröna ögon. Han kunde jobbet!!
Han hade legat så där i fem år, sa han. Inte på samma
barrikad, förstås ! Men i olika stridsställningar vid olika
fronter!
19. ^— K o c h, Mauritz.
285
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
