- Project Runeberg -  Konst och konstnärer / Årg. 1 (1910) /
29

(1910-1914) With: Albin Roosval
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

borde man icke stå okänslig inför ett genuint
grekiskt original af en stor mästare». Emedan
dr Brising stått okänslig inför ett af de
härligaste konstverk, som vi äga kvar från antiken,
hvilket för hans egen skull är högst beklagligt,
och trott sig finna några mycket egendomliga
indicier på modernt ursprung för större delen
af denna staty, måste hela berättelsen om fyndet
vara en produkt af modern mytbildning(!) Längre
torde det vara svårt att komma i själfgod
subjektivism. »Lärdom hjälper föga, utan blicken
är allt», säger dr Brising (sid. 270). Om denna
sats skall ha någon mening och vara något
annat och mer än en dekorativt verkningsfull
paradox, så måste den väl innebära, att den
historiska, kultur- och konsthistoriska bildningen
icke utöfvar något som helst inflytande på
förmågan att se och uppfatta konstverk. Om den
också är ett uttryck för dr Brisings personliga
erfarenhet i denna punkt — och det får man
väl antaga —, så står denna likväl i uppenbar
strid med alla tiders och icke minst vår tids
psykologiska iakttagelser.

Dr Brising talar med uppenbar ringaktning om
de framstående arkeologer, på hvilkas sakkunniga
omdöme den italienska regeringen stödde sitt
beslut om statyns inköp. Saken afgjordes »officiellt,
men icke vetenskapligt», säger dr Brising, som
sålunda tyckes vilja frånkänna Klein, Altmann,
Della Seta, Loewy, Amelung och till och med
Furtwängler, för att nu endast nämna dem, som i
särskilda uppsatser behandlat denna staty,
vetenskaplig kompetens på den antika konsthistoriens
område. Men, invänder dr Brising, hvad
Furtwängler beträffar, så har han aldrig uttalat
någon mening i detta spörsmål, jmf. sid. 267:
»ty jag har trots efterforskningar icke kunnat
finna att denne verkligen hade någon närmare
bekantskap med statyn eller yttrat sig om något
annat än den s. k. pergamentrullen, som han i
förbigående förklarat vara en offerbinda». Om
dr Brising vid sina efterforskningar vändt sig
till någon sakkunnig arkeolog i Rom, t. ex.
prof. Loewy, dr Amelung eller direktören för
Museo Nazionale, Paribeni, som alla äro ytterst
förekommande och tjänstaktiga män, så hade
han helt säkert fått den sökta upplysningen: i
Münchener Jahrbuch der bildenden Kunst 1907
nr 2 s. 1 ff. har Furtwängler under titeln: »Das
Mädchen von Antium
» publicerat en entusiastiskt
hållen artikel, åtföljd af tvenne charmanta
fotogravyrer öfver det oförlikneliga konstverk, om
hvilket dr Brising fällt det allmänna omdömet:
»ett ganska medelmåttigt arbete, äfven om den
(statyn) alltigenom vore äkta». Denna artikel,
hvars uppmärksamma studium jag rekommenderar
åt dr Brising, börjar sålunda: »Noch
immer ist der Boden der klassischen Länder nicht
erschöpft, noch immer kann es vorkommen und
kommt es auch glücklicherweise vor, dass er uns
ein wohlerhaltenes Werk der Antike spendet, das
unseren Begriff von jener verlorenen hohen Kunst
erweitert, dessen Schönheit uns hinreisst und
beglückt. Ein solches Werk ist das »Mädchen
von Antium», das neuerdings vom italienischen
Staate für das Nationalmuseum in Rom erworben
und der Oeffentlichkeit zugänglich gemacht worden
ist. Man hat den Preis, den die italienische
Regierung dem Besitzer, einem römischen Fürsten,
bezahlen musste (450,000 lire), sehr hoch
gefunden. Allein was ist Geld überhaupt
gegenüber einem unschätzbaren und einzigen
Kunstwerk, das durch nichts ersetzt werden kann und
nie wiederkommt.» Furtwängler har här
publicerat en förhastad underrättelse från Rom:
köpet afslöts först definitivt i oktober månad
1909. Minst så länge hade sålunda underhandlingarne
på basen af den slutligen erlagda
köpesumman pågått, och man kan sålunda icke
påstå, att den italienska regeringen förhastat sig
i denna fråga. Furtwängler hade redan 1899
tillfälle att se och grundligt studera den
märkliga statyn. Intressant är jämförelsen mellan
de olika intryck, som »flickan från Antium»
väckte hos Furtwängler och dr Brising. Den
förre skrifver: »Der Eindruck, den ich von ihr
(der Statue) empfing, war ein ungeheurer; ich
war einfach hingerissen, bezaubert von dem
Reize dieser Mädchenfigur, die da dem erstaunten
Auge in der verschlossenen Villa entgegentrat.»
Dr Brising ger i följande ord uttryck åt sin
besvikelse: »Jag har sällan erfarit en sådan
öfverraskning, som när jag en vacker dag stod öga
mot öga med den berömda flickan från Anzio
i Termmuseets klostergång. Hur var detta
möjligt? Visserligen hade fotografierna icke lofvat
alltför mycket och allra minst ett originalverk
af Praxiteles, men 1 alla fall, hvilken sällsam
illusion! Där stod hon nu i full och klar
belysning, och inga bedrägliga skuggor beskyddade
henne, inga omhöljande lakan dolde henne, och
själf var hon en illustration till Rodins sats att
den fria luften är skulpturens eldprof. Det var
för öfverväldigande för att kunna tro, det
fordrade en timslång undersökning, vidlyftiga
jämförelser för att kunna bekräfta. Dock, det finns
icke längre rum för något tvifvel; när man nyss
läskat sina ögon med intryck från den äkta
antiken i Berlins och Münchens muséer, och
dagligen bit för bit studerat de klassiska
konstverken i Rom, borde man icke stå okänslig
inför ett genuint grekiskt original af en stor
mästare. Men när denna staty utgifves för ett
arbete af Praxiteles eller ens hans skola, så är
det hvarken mer eller mindre än en bedräglig
villa. Se här i korthet resultatet: Den så kallade
flickan från Anzio är icke alls någon flicka, utan
en yngling, möjligen en Apollon. Statyn består af
två delar, af hvilka endast den öfre kan göra säkra
anspråk på att vara antik. Resten är en kvinnlig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:04:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kok/1910/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free