Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur.
Axel Gauffin: Ferdinand
/ Fagerlin 182g - 1907.
Sveriges Allmänna Konstförening
Publikation XVIII.
HVILKEN konstälskare minnes
ej från sin ungdoms allra första
besök i nationalmuseum några
små taflor med holländska
stugu-rum, i hvilka utspelas en liten
munter eller vemodig historia från
den holländska fiskarbefolkningens
lif! De klara, fina färgerna, den
utomordentligt noggranna och
kärleksfulla behandlingen af
hvar-enda detalj och den friska,
alldeles osentimentala andan tjusade
och intog, och det märkvärdiga
var, att när man som äldre, efter
att ha sett och njutit af så
mycken annan större och märkligare
konst, återsåg dessa små taflor,
låg det en viss lugn glädje och
hvila i återseendet Det var som
att råka på en gammal vän, som ferd. fagerlin,
man håller lika mycket af, fast
man fått ögonen upp för hans,
som allt mänskligts, begränsning.
Det är om denna älskvärde och duktige
målare, Ferdinand Fagerlin, en af vår svenska
Diisseldorferskolas allra främste, konstföreningens
just utkomna publikation för 1909 handlar. Den
utgör det nyaste ledet i den värdefulla serie
monografier öfver svenska konstnärer, som
konstföreningen sedan ett antal år utgifver och
hvar-igenom den inlagt en stor och blifvande förtjänst
om svenskt konstlif. Författaren är en gammal
bekant för föreningens ledamöter, dr Axel
Gauffin, som för blott ett par år sedan skref en stor
fängslande monografi öfver Marcus Larsson, som
också hört till konstföreningens serie. Marcus
Larsson och Fagerlin voro årsbarn, men det är
svårt att tänka sig en större olikhet än mellan dessa
två, den enes »samvetslösa geni» och den andres
»tålmodiga mästerskap» för att använda
författarens ord i en liten raskt gjord och träffande
inledning, där han uppdrar en parallell mellan
dessa den svenska Diisseldorferskolans tvenne
»flygelmän».
Det var just under sitt besök i Diisseldorf
för några år sedan under förarbetena till Marcus
Larsson-verket dr Gauffin lärde personligen
känna Fagerlin i hans höga ålderdom och
sålunda fick stoff till den varma och pietetsfulla
skildring af den gamle mästaren, hvilken kort
efter dennes död inflöt i Ord och Bild 1907
och nu blifvit utvidgad till en hel bok. Genom
sin förbindelse med Fagerlin och hans familj,
med gamla vänner och elever till honom, som
»DEN TILLFRISKNANDE.» OLJEMÅLNING 1867.
NATIONALMUSEUM.
bl a. ställt bref från konstnären till förfogande,
samt icke minst genom en intressant
anteckningsbok, »Das graue Buch» af Fagerlin själf har
dr Gauffin riktat sin skildring med många nya
och upplysande smådrag, visande med hvilken
ytterlig samvetsgrannhet och med hvilken
själf-kritik den rikt begåfvade konstnären (han var
äfven sångare och kompositör) och nobla
människan Fagerlin såg på sig och sitt verk. Hur
vackert och sant har ej Fagerlin formulerat den
ädla uppfattning af konstnärskallet som besjälade
honom! »Man måste älska sitt arbete», säger
han. »Om en målning är tillkommen under
kärleksrikt arbete, meddelar sig känslan däraf
till åskådaren. Väl kan man under arbetet pinas
fruktansvärdt af att inte kunna återge hvad man
känner, men lefver blott kärleken till arbetet
kvar under pinan, så blir det den som skänker
prägeln åt arbetet, ej pinan.»
Med de öfriga svenska diisseldorfarnes konst
sammanhängde Fagerlins mindre än med
amerikanen Ritters och tysken Jordans. Detta har
författaren klart sett och framhållit, liksom han
meddelar den intressanta upplysningen, att
Fagerlin, som man kunde förmoda, mycket högt
uppskattade Meissoniers konst. Men en svensk
läsare af boken hade dock kanske väntat något
mera ingående på den samtida svenska
Diissel-dorferskolans figurmålare, om ej för annat så
för att ge ännu en belysning ät den andliga
miljö som omgaf Fagerlin och för oss ytter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
