Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att iakttaga, hurusom den ene brodern kunde
börja en sats och den andre afsluta den, som
om de också i tankarna stode hvarandra
närmare än andra varelser. Vanligen inledde de
en sats med »vi» och icke med »jag»; aldrig
fanns det en meningsbrytning mellan dem eller
ens skymten af en tvist.
Dessa märkvärdiga bröder voro på samma
gång ett slags underbarn i sin brådmogenhet.
De föddes 1883 som söner till en ingeniör, men
uppfostrades af en farbroder. Som helt små
barn började de teckna och voro endast 13 år
gamla, då de utställde för första gången i Royal
Academy, London. Burne-Jones, den store
prærafaeliten, som fick höra talas om dem, gaf
det förståndiga rådet att de skulle få
utveckla sig efter behag och icke utlämnas till
någon konstskolas drill. Redan följande år
började de experimentera med etsning och sedan
de fått sälja några af sina försök, kunde de köpa
en tryckpress och hädanefter själfva trycka sina
gravyrer. Men när de väl nått den fulla
artistiska mognaden, inträffade den enda händelse,
som kunde för alltid afbryta detta ideala
samarbete: Maurice Detmold dog plötsligt den 9
april 1908 i sitt 251te år. Brodern Edward har
sedan dess fortsatt sin artistiska verksamhet,
fastän i mindre grad på gravyrområdet.
De båda brödernas gemensamt skapade
arbeten stå en smula för sig själfva i modem grafik.
Den tekniska djärfhet och den likgiltighet för
många detaljer och den blixtsnabba förmåga
att fästa det väsentliga i en naturbild eller ett
ansikte eller en rörlig scen på plåten — dessa
egenskaper som anses konstituera ett godt
modernt arbete skall man fåfängt söka hos bröderna
Detmold. De hade två stora intressen: det ena
var djur, det andra var djurens form och
skepnad, icke djurlifvet som exempelvis är
utgångspunkten för Liljefors och andra. I än högre
grad än de gamla japanerna förlorade de sig i
åskådan af en vacker fågels glänsande och
skimrande fjäderskrud och deras högsta ärelystnad
var att med all möjlig ackuratess återge alla
detaljer, så att teckningen kom att likna ett
mönster af otaliga fina rena linjer. Det är den
mest energiskt genomförda »Kleinkunst» som
man öfverhufvud kan få se i vår tid. Ett
fullkomligt mästerstycke är ett blad »Den
långörade fladdermusen», där alla de karaktäristiska
ytegenskaperna hos djuret, de läderartade
vingarna, de nästan genomskinliga öronen, den
blanka nosen, det håriga bröstet fästs på plåten
med en rent häpnadsväckande skicklighet.
Detta är deras förtjänst men också deras
begränsning. I ett »Porträtt af en gammal man»,
som finns reproduceradt i »Die graphischen
Ktinste» d. å. framträder begränsningen med
synnerlig skärpa. Det är icke ett porträtt utan noga
sedt en studie af skrumpen, veckig hud och
långt här och skägg. Skulle man söka med
ett par ord karaktärisera deras egenart, faller
väl uttrycket »konstnärlig närsynthet» närmast
till hands. De sökte icke skönheten i
sammanfattningen af det tillfälliga, i öfverblicken af
detaljerna, utan just i detaljen och i ytans
tillfälligheter.
Connaisseur.
Litteratur.
Axel Romdahl, Per Hasselberg. Tre studier.
Göteborg, Wald. Zachrissons förlag. Pris
kr. 1,50.
Till konstvetenskapens uppgifter hör att tolka
den moderna konsten för människan. Den
gapande klyfta, som finnes mellan den
konstnärliga begåfningen hos konstnären och hos
publiken, gör ett dylikt prästadöme nödvändigt.
Uppgiften hör icke till konstvetenskapens minsta och
den bör kunna besjäla sin man, likaväl som
tolkandet af en helig urkund kan besjäla en präst.
På allvar har dock den uppgiften icke tagits
af många. Skriftställarne på den moderna
konstens område äro i allmänhet historiskt och
tekniskt till den grad obildade, att det ännu anses
som fullt naturligt att hvilken som helst student
med någon litterär estetisk bildning också kan
sitta till doms öfver modern konst (ja, sitta till
doms, tolkandet är redan en för liten uppgift
för honom).
Axel Romdahl har mer än en gäng tagit sig
den uppgiften an, att föra sina medmänniskor
fram till ett begripande af modern konst. Med
vetenskapsmannens pondus och stor pedagogisk
talang har han tolkat den svenska konst, som har
en gästfri värd i Göteborgs museum, hvilkets
konstafdelning han dirigerar. Undertecknad
måste här begagna tillfället att bekänna sig
ingalunda i allo acceptera de härvid gjorda
värdesättningarne. Särskildt gäller det fallet
Arosenius. Desto mera odeladt erkännande och
varm tacksamhet bör gifvas författaren för hans
nyligen af trycket utkomna Hasselbergsstudier.
Han sammanställer grupper ur Per Hasselbergs
verk, jämför differenserna i de besläktade
rörelsemotiven, skärper därigenom läsarens
iakttagelseförmåga och öppnar så plötsligt ögonen för
linjers och ytors gång. Det är främst och först
af besökare i Göteborgs museum som denna bok
bör läsas, ansikte mot ansikte med konstverken.
Det är ju till dem boken vill föra. Men äfven
utanför museets murar läser man med glädje
och behållning den väl illustrerade boken. Det
lämpligt låga priset gör den ytterligare skickad
att fylla sitt pedagogiska ändamål.
Johnny Roosval.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
