Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pets historia för att återställa det för tanken i
dess ursprungliga skick och det minutiösaste
katalogarbete öfver dess innehåll, hvarigenom
betraktaren kan föras in i de olika tingens atmosfär.
Detta arbete kunde t. o. m. tyckas vara en
rent nödvändig åtgärd, som redan för det stora
personliga minnet af Gustaf II Adolf, som fästats
vid »konstskåpet», för länge sedan bort
företagas af den institution, som haft dess vård om
händer — Uppsala universitet. I synnerhet då
föremålet, såsom ske plägar med gamla ting,
kommit i ett reparationsbehöfligt tillstånd, och
då yttre lagnings- eller återställningsåtgärder
aldrig få företagas med kostbara antikviteter,
innan de mätts, beskrifvits och afbildats.
Man kan emellertid väl förstå, att inom
universitetet ingen lockats af denna uppgift, då
man erfar hvilken arbetstid och hvilka kostnader
som den energiens man, hvilken nu bragt det
stora verket på det torra, nedlagt på arbetet.
Därmed kan tyvärr ingen ursäkt vara
framlagd för den uppenbara vanvård, som
konstskåpet i äldre tider erfarit från universitetets
sida. Men den skulden är liten, jämförd med
de reduceringar i dess innehåll som drottning
Kristina företog. Genom henne ha antagligen
några af de bästa konstföremålen försvunnit.
SÄCKPIPBLASAREN, BRONS-STATYETT FRÅN I5OO TALET.
För det arbete, som John Bottiger i detta år
afslutat,* står alltså framför allt Uppsala
universitet i en stor tacksamhetsskuld. Vidden
af denna skuld förstår blott den som studerat
igenom hans med hart när allt uttömmande
sakrikhet uppträdande bok. Icke minst kan i
framtiden den konsthistoriska undervisningen draga
fördel af att universitetet äger en så fullständigt
vetenskapligt behandlad samling.
Den yttre anledningen till starten af detta
arbete var den, att Berlins Kunstgewerbemuseum
för något mer än io år sedan planerade en
edition af det s. k. pommerska konstskåpet, ett
med vårt skåp nära besläktadt arbete. Museet
hade då för afsikt att komplettera sin skildring
genom afbildningar ur det svenska skåpet. Då
uppstod hos förf. den önskan att från svenskt
håll, samtidigt med den tyska boken om
Pom-merscher Kunstschrank, en god skildring af
Gustaf Adolfs-skåpet gjordes. Det syntes honom
med rätta, att redan konungaminnet kräfde detta.
Det stora vetenskapliga utbytet som väntade
var också evident. Alltså begyntes detta verk,
som nu per tot discrimina rerum bragts till
fullbordan i fyra foliovolymer. Men jag undrar om
icke författaren efter det ii-åriga
tålamodsver-kets slut med ett särdeles förstående skulle läsa
det gamla ordspråket:
Dat anbegin dat heft ein got behagen,
dat ende mot den last dragen.
Han har emellertid på den gode arbetarens
sätt, som han är, icke visat ett spår af trötthet.
Intill slutet bibehålies samma klarhet och
fullständighet, »på den samvetsgranne lexikografens
sätt», för att citera förf:s eget ord, angifvande
de principer enligt hvilka han fullbordat sitt
arbete.
Framför denna katalogmässigt redigerade, kallt
analyserande hufvuddel af boken med dess
minutiösa beskrifningar öfver skåpets
månghundra-taliga innehåll, äro emellertid lagda några kapitel
skrifna i berättande form och fyllda af en varmt
mänsklig psyke. Objektet för denna skildring
är den augsburgiske patricier, som ursprungligen
lät göra skåpet, Philipp Hainhofer.
Hainhofers borgerliga näring var en
agentur-och kommissionsaffär i stor skala, i hvilken
konsthandel förekom i betydande, men andra brancher
icke uteslutande omfattning. Hans
handelsteknik erhåller en kulturhistoriskt högst
intressant belysning genom de många smådrag, som
Bottiger meddelar. Då som nu uppgjordes
mången affär vid bägaren, sedan vederbörande,
som Hainhofer säger, blifvit »dapfer eingevvaicht».
På detta sätt riktade han ock sina konst- och
kuriositetssamlingar, ifrig samlarenatur som han
* Philipp Hainhofer und der Kunstschrank Gustav
Adolfs in Upsala von John Bottiger. Verlag der
litho-graphischen Anstalt des Generalstabs. Stockholm 1910.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
