Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i bonader, färgkompositioner, hvilka den dock
lärt direkt af den alla färger rymmande
ängsvallen.* Och om vi fordra något af våra
medmänniskor, måste vi fordra på rätt sätt. Låt
oss därför, tacksamma för det vi få, icke
begära en Jan van Meer eller en Hammershöj af
Carl Larsson! Nu äro emellertid Carl Larssons
målarögon ingalunda alldeles utan också sådanas
kräsna färgkultur. Se t. ex. på
»Lucia»-akvarellen, hur den skimrar med grönt såsom
genomgående grundton! Eller på »Fiske, men ingen
fisk», hur båtsidorna, såsom ett enda eko, äro
samstämda med vattnets blåaktiga hvithet! Eller
slutligen på »Dansbanan i Sundborn», hur
stor-artadt vackert de små i pjäxor pulsande kullornas
gröna västar äro insatta i denna vinterrymd af
hvithet, snö på marken, moln i höjden!
En slutblick öfver denna ljusa serie säger oss,
att konstnären med frodig och generös form- och
färgglädje gett oss nya motiv ur sin stora, goda,
gamla krets, och att han därvid liberalt lämnat
* Liksom iskristallernas växlande figurer på
stugu-fönstren — enligt Olaus Magnus — af svensk konstflit
ofta efterbildats »till hemmens prydande och förskönande».
Ett sätt att låna ur naturens outtömligt fantasirika
mönsterbok, som ända in i våra dagar följts af folklig, sund
konst — med mer eller mindre fin stilkänsla.
den nu uppvuxna generationen, med naturens hela
rätt, en alltmer uppmärksammad plats däri. Den
säger också — ännu en gång — så tydligt ifrån,
att Carl Larsson, såsom få, har stil, sin egen stil.
Fransk skolning och germanskt gemyt bilda
Carl Larssons stil. Om man endast summerade
ihop fransk skolning och germanskt gemyt,
skulle uppstå något lika vedervärdigt som att
se en öltysk dansa gavott. Men naturen lägger
aldrig så tillhopa. Den amalgamerar och skapar
däraf ett nytt. Fransk skolning och germanskt
gemyt smälta sålunda hos vår konstnär
tillsammans till en ny, odelbar enhet: hans sätt
att se, hans stil. Och med den drog han så
ut att eröfra världen, att underlägga sina ögons
värld sin stil, bit för bit och allt intensivare. I
hvarje ting, hans ögon kärleksfullt fästa sig vid,
ger han oss numer sin stil; i teckningar af
blommor eller arbetsblusars fallande veck, liksom i
snödrifvorna utanför »Stuga i vinterskrud» spåra
vi denna stils karaktäristiskt dansande linje.
Också kvinnan, det formbaraste af allt, ger oss
denne mästare enligt sin stil, sökande fram det
sirliga, det veka, det måleriskt täcka i hennes
väsen och hennes kropp. Och kanske
ingenting, i den grad som hon, är bärerska af Carl
Larssons egen rococostil.
CARI, LARSSON: »EN HVILOSTUND». AKVARELL.
TILLHÖR BOKFÖRLÄGGAREN K. O. BONNIER.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
