Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONST
CHRISTIAN ERIKSON. KVINNOHUF V UI). HRONS.
I II I.HÖR HR PHILIP KUSKI., SALTSJ-Ö-Dl’FNÄS.
OCM
KON5P
NÄRER
0
ANDRA ÅRGÅNGEN. 1911.
Berömda taflor. ii.
REMBRAN1DTS NATT VAKTEN.
AF AXEL L. ROMDAHL.
Nvss gick genom pressen meddelandet, att en
niding burit hand på en af världens ryktbaraste
målningar, Rembrandts s. k. Nattvakt i
Amsterdams Rijksmuseum. Dess bättre torde skadan
redan vara botad och olyckan endast ett minne
att inregistreras bland så många andra i
konstverkets växlande tillvaro. Det blir museimännens
sak att ytterligare bry sina hjärnor med det
svårlösta problemet att skydda oersättliga
mästerstycken från liknande vanvettig förstörelselusta.
Hvad man kände och tänkte vid olycksbudet
om Nattvaktens sönderskärande var säkert mycket
skiftande allt efter som taflan haft mer eller
mindre att gifva en. Nattvakten är Rembrandts
mest omtalade, mest diskuterade bild, men enligt
mångas mening ingalunda hans yppersta.
Sär-skildt Eugéne Fromentin i sin bok Maitres
d’Autrefois har ägnat taflan en ingående och
skarp kritik, alltjämt dock med den varmaste
beundran för mästaren bakom de stränga
domarna öfver verket. ’
Redan det sedan gammalt gängse och väl
outrotliga namnet Nattvakten ger anledning till
tvekan om målningens fullkomlighet. Ty hvad
som framställes är, som vi veta, icke något
krigiskt uppbrott i nattens mörker och vid
stormklockors dån, det är rätt och slätt
Clovenier-skyttarnes muntra marsch ur sitt gilleshus
hemma i Amsterdam nådens år 1642, under
fredlig välmåga och blomstrande kommers.
Rem-brandt, då till dags världshandelsstadens
mode-porträttör, hade åtagit sig att för blanka gulden
afkonterfeja kapten Frans Banning Cock, löjtnant
Ruytenburg och deras kamrater, alla i militärisk
gala, fullt igenkännliga och tydliga. Motivet
att skildra skyttarna på gillehusets trappa var
vanligt i Amsterdam, i äldre behandlingar af
Cornelis Ketel och Thomas de Keyser hade
det utförts med borgerlig samvetsgrannhet och
detaljglädje. För Rembrandt blef det en
anledning till något helt annat, en parad af hela hans
romantiska och bizarra kompani af fantasisoldater
med glimmande guldhjälmar och vajande fjäder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
