Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var nöjd, hade helgonet intet annat att göra
än att gripa till en kraftig besvärjelse. Nu
fick den lede bekväma sig till att ge sig af,
men aflägsnade sig med den mystiska hotelsen
att ge betalt för gammal ost genom att
förorsaka den helige besväret af en resa ända bort
till »Babylonien». Det var för öfrigt dumt gjordt
af den djäfvulen, ty då han satte sin hotelse i
verket genom att besätta »kungens af Persien»
dotter och hennes pappa ej såg sig någon
annan råd än att låta hämta Cyriakus, gick det
honom inte bättre än förra gången, också nu
fick han, tvungen af dennes underbara magiska
styrka, söka sig ett annat härbärge, och hans
senare öden äro ej bekanta.
Någon större popularitet torde Cyriakus
emellertid ej ha njutit i vårt land under större delen af
medeltiden. »Fornsvenskt legendarium» upptar ej
hans legend. Både i Uppsala och Lunds domkyrkor
funnos emellertid reliker af honom, på sistnämnda
ställe t. o. m. flere, en särskildt förnämligt
innesluten i ett dyrbart relikvarium af förgylldt silfver,
»som den ytterst vördnadsvärde ärkebiskopen
Petrus Lycke fick af konung Philippus i
England», enligt uppgift i domkyrkans vidlyftiga
förteckning på sina heliga tyg- och benbitar.
Kanske funnos också andra reliker af den helige
inneslutna på öfligt sätt i Köpings kyrkas
altarbord — det skulle i så fall förklara bildens
förekomst bland skåpets målningar. Hur som
helst var nog Cyriakus’ dyrkan i rätt betydligt
stigande under medeltidens senare del också
hos oss, då han räknades med bland de 14
(eller 15) s. k. »nödhjälparne», en grupp af
särskildt välvilliga manliga och kvinnliga helgon,
hvilka troligen grundlagt sitt renommé under
pesttiderna vid det I4:e århundradets midt och
som en corps bl. a. finnas framställda på det
intressanta, senmedeltida altarskåpet i Västerås
domkyrkas dopkapell.
Cyriakus-bilden spelar annars i Köpingsskåpet
en rätt underordnad roll i ensemblen. Arbetet
har synbarligen varit invigdt till madonnans
ära och väl också till de heliga Ursulas och
Olofs, som uppvakta himladrottningen i skåpets
midt. Båda damerna äro i praktfulla, gyllne
gala-toiletter. Maria, öfver hvars hufvud ett
par englar hålla en krona, trampar på
månskäran — hon är här alltså, som så ofta annars,
framställd som den mystiska kvinna, »klädd i
solen och med månen under sina fotter», som
Johannes såg i sina apokalyptiska uppenbarelser.
Ursula bär den pil, som hennes försmådde
gil-jare, den hetlefrade hunnergeneralen i Köln,
sköt i hennes hjärta; reliker af henne och hennes
talrika hofdamer — »de 11000 jungfrurna»
-nämnas ofta i svensk ägo under medeltiden,
hemförda bl. a. af den frejdade Petrus da Dacia.
Olof, som bekant det i hela norden ojämförligt
flitigast dyrkade helgonet, följd af sitt traditio-
nella odjur Skalle — den besegrade
hedendomens symbol — bär som vanligt sin
ryktbara yxa och i ena handen en rund relikgömma
(s. k. hanap). Alla tre äro, som synes af
afbildningen, snidade, i det närmaste i friskulptur, och
stå under baldakiner af den utgående
medeltidens halfnaturalistiska löfverksformer. Dörrarnes
insidor äro också snidade — det är de tolf
apostlarna som här paradera på två led — medan
deras utsidor äro målade, liksom också det par
extradörrar, som skåpet består sig med. Enligt
de liturgiska föreskrifterna skulle nämligen under
vissa tider af kyrkoåret altardekorationens inre
döljas för menighetens ögon, och för att man
ändå skulle ha något vackert att se på under
den långa mässan försåg man förnämligare
altarskåp med ett slags dubbla boetter — om
uttrycket tillätes — hvilkas icke plastiska
utsmyckning kunde ge ersättning för den undangömda
grannlåten. En sådan förbudstid var särskildt
passionstiden, och Köpings-skåpets målare har
tagit hänsyn därtill. Här visas nämligen, då de
inre dörrarna stå hopslagna, i midten Kristi
korsnedtagning samt därbredvid det sällsamma
under, då Frälsaren, omgifven af tecknen på
sitt lidande — korset, gisselpelaren m. m. —
uppenbarade sig för den nattvardsfirande påfven
Gregorius och därigenom öfvertygade en otrogen
kvinna om sin närvaro i det förvandlade brödet
och vinet — två scener alltså, som mer eller
mindre omedelbart förde tankarna till den
evangeliska lidandehistorien. Längst till vänster står
den heliga Katarina af Alexandria med sina
marterverktyg, det järnbesatta hjulet och svärdet,
samt trampande under sina fötter sin bödel,
kejsar Maxentius. Längst till höger står den
heliga Barbara; bakom henne skymtar det torn,
hvari hon blef innesluten af sin hedniske fader,
och i dess fönster de nattvardsredskap, som
änglar bringade henne under fångenskapen.
Men därmed är den målade utsmyckningen
ej slut. Slås de yttre dörrarne samman, ser
man fyra framställningar refererande sig till
helgonen i skåpets midt, två scener ur Ursulas
och två ur Olofs historia. De förra, på den
högra dörren, visa öfverst Ursula och hennes
»jungfrurs» ankomst till Rom, på den
pilgrims-resa helgonet utbedt sig få göra före sitt
giftermål med en engelsk prins —- påfven står själf
i stadsporten och säger välkommen — och
underst det tragiska slutet på resan, då
hun-nerna öfverföllo det hemseglande sällskapet och
ställde till med en fruktansvärd massaker bland
damerna. Olofsscenerna återge den helige
konungens dop i Rouen och det korståg, han
företog mot »trollen» för att missionera bland
dem: helgonet står i förstäfven på sin
underbara båt, som kunde segla öfver både vatten
och land, och en ängel visar vägen för de seglande.
På fotstycket ses till slut tre små taflor:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
