Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anders trulsson.
NÅGRA MINNESORD AF
AUGUST BAHR.
FkÅN Italien, konstnärsdrömmarnes land, når
oss budet, att en af våra mera bemärkta yngre
målare och alldeles afgjordt en af skånekonstens
allra yppersta representanter icke är mer.
Torsdagen den 24 augusti afled Anders Trulsson i
Civita d’Antino i provinsen Aquila vid endast
37 års ålder. Från trakten af Pisa där Trulsson
i sällskap med professor Kristian Zarthman och
andra danska målare en kort tid vistats, hade
han med kolonien dragit sig upp till
Abruzzer-nas svalare bergstrakter. Men i stället för
den hälsa och de fruktbringande målarstudier
han här hade hoppats på, fångade honom
sjukdomen ännu hårdare och ofrånkomligare och
bröt ned till döds den dock för några år sedan
starke unge mannen.
Trots den sjuklighet, som så tydligt för alla
präglade Anders Trulsson de sista åren, var
det likväl under dem han med obetvinglig
energi dref fram sitt konstnärsskap och vann ett
allt allmännare erkännande. Vägen till
mästerskapet blef nu obevekligt stängd. Grymt och
meningslöst, finna helt säkert de, som på
närmare håll varit i tillfälle följa hans utveckling,
strider och sträfvanden.
Jag nämnde nyss »vägen till mästerskapet».
Det dröjde relativt länge, innan Anders
Trulsson efter år af tvekan och ovisshet ändtligen
fann, hvilken väg som kunde föra hans konst
fram till målet. Hans bana visar försök i olika
riktningar, många trefvande experiment,
enkannerligen i början. Hans mottaglighet var stor,
hans lust att lära ännu större. Och med allvar
och vilja griper han fatt sin svåra uppgift och
brottas i åratal, innan han anser sig själf ha fått
ett fast och säkert grepp.
Denna grundlighet gaf hans konst en solid
grundval. Efter studier vid akademien i
Stockholm och hos Zarthman i Köpenhamn,
hvilken onekligen starkt influerat honom,
studerade han senare i Paris, liksom han gjort
studieresor till Holland, Belgien, Italien. Och det var
ej endast den moderna konsten, som väckte
hans intresse och sporrade honom, utan äfven
den äldre, historiska konsten, framför allt de
stora kolonisterna och mästarne i figurskildringens
svåra konst. Det är icke underligt att med det
starkt framträdande färgsinne, som
karaktäriserade Anders Trulsson som målare, just
Rem-brandt redan tidigt lockade honom. Ja, man
kan t. o. m. tala om en bestämd påverkan i
hans tidigare produktion, t. ex. i ett par
själf-porträtt, och han har också efterlämnat goda
kopior af berömda Rembrandtska verk. Afven
Rubens och Velasquez voro föremål för hans studier.
ANDERS TRULSSON. PORTRÄTT AF PROFESSOR E. WRANGEL.
OLJEMÅLNING.
Det låg därför mycket tradition i Trulssons
konst vid sidan af moderna tekniska erfarenheter.
Färgen var hans element. Det var
färgsynen som skulle direkt bringas på duken.
Teckningen och målningen gingo här hand
i hand. Han modellerade sina figurer, sina
porträtt, omedelbart med penslarne, under
det han med sin öfvade blick observerade och
följde belysningens olika inverkan, ty för
Trulsson var det koloristiska problemet naturligtvis
på samma gång ett ljusproblem. Detta i vår
tid så odlade intresse för formens färgefiekt i
en viss belysning drefs dock aldrig hos honom
till det osannolika och utmanande, huru djärf
han kanske än syntes mången, som hakat sig
fast vid förlegade ideal.
Det förunnas oss nu ej att se, till hvilken
grad af fulländning han skulle ha bringat sin
stora förmåga. Med den utgångspunkt, som
här låg gifven, de bestämmande intryck han
mottog från vissa ofvan antydda håll, och med
det oaflåtliga energiska studium han nedlade för
att nå allt längre i kunnande och vetande och en
djupare, rikare uppfattning, hade han säkerligen
en gång nämnts bland Sveriges bästa
figurmålare och färgmästare. Detta var åtminstone
en utbredd uppfattning bland hans svenska och
danska kolleger, hvilken vi lifligt dela. För den
nyaste konst, som nu i Paris läres ut åt troende
adepter från skilda land, hade han inget förstående. Den
som skrifver dessa rader, gjorde honom till Ber-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
