Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
piement till den nederländska afdelningen. Vilja
vi följa sedvanlig ordning i denna öfversikt, så
torde det sålunda vara lämpligast att först lämna
några upplysningar om italienarna.
De fyra äldsta italienska bilderna hafva alla
tillkommit genom senare donation. De
representera olika lokalskolor inom renässanskonsten vid
början af 1500-talet; den tidigaste är måhända
målad redan vid slutet af föregående århundrade.
Det är en madonna med barnet i famnen,
tillbedd af den knäböjande Johannes Döparen: ett
hårdt och knotigt verk, som lidit något genom
restaurering, men dock tydligt röjer sin mästare:
Luca Signorelli. (Någon quattrocentist af
motsvarande kvalitet finnes föröfrigt icke i Sverige,
utom ett par bilder i konungens samling.)
Konstnären var ju i främsta rummet freskomålare.
Hans magistralt förenklade teckning och
skulpturala figurmodellering äro knappast fullt
ändamålsenliga för mindre stafflitaflor. Maneret blir
i dessa ofta väl summariskt och människorna
kunna antaga likhet med målade statyer. Detta
är isynnerhet förhållandet i Signorellis senare
taflor — utförda sedan han nått sin fulla mognad
som freskomålare — där han framförallt sträfvar
LUCA SIGNORELLI. MADONNA.
efter kraft och bredd i uttrycket: Vida, ödsliga
landskapsperspektiv och figurer med en viss
stelhet och spänning i alla leder, ungefär som
efter ihärdiga atletiska öfningar. Deras ansikten
och lemmar äro brunbrända af bergsbygdens
starka sol, och deras hår faller tofvigt ned på
skuldrorna. Det är en ras af soldater och
fåraherdar, som Signorelli ständigt såg omkring sig
i sin hemstad Cortona. Man måste blifva van
vid dessa människor och tänka sig in i deras
lefnadsförhållande för att icke stötas bort af de
rustika formerna, de breda höfterna, de fula
händerna, som minst af allt tyckas lämpade för
en madonnas milda åtbörder.
En madonna af mjukare och älskvärdare kynne
är Liberale da Veronas verk. Gossen står på en
dyna i moderns knä och gör en häftig vridning
af hufvudet för att få kasta en blick i den stora
bok, som nyss synes upptagit moderns tankar
och troligen bidragit att framkalla det drömmande
uttrycket i hennes runda ögon. Stämningen har
redan en ton af denna sentimentala ljuflighet,
som lätt insmyger sig hos konstnärer, hvilka
med större beundran än förståelse iakttagit den
celesta skönheten hos Rafaels och Fra
Bartolom-meos madonnor. Denna svärmiska grundton
blir dock icke öfverväldigande tack vare de fyra
skrattande och blomsterbekransade små
keru-berna, som tittande öfver madonnans axel
för-gäfves bjuda till att vara högtidliga och dölja
sin nyfikenhet.
Ungefär samtidigt med Liberales madonna är
den lilla framställningen af St. Georg, kämpande
med draken. Den är målad på en sidenduk,
som på frånsidan visar fragment af en sittande
biskop och utgör sålunda sannolikt midtstycket
ur ett kyrkostandar. Det är ett synnerligen
typiskt, väl bibehållet och älskvärdt arbete af
Gerolamo da Santa Croce, en bergamaskisk målare,
som fått sin egentliga utbildning i Venedig.
Det unga krigarhelgonet i gyllene rustning rider
på en hvit häst, som stegrar sig öfver den
genomborrade draken. Han har dragit sitt svärd
för att göra ett slut på odjurets dödsvånda, men
denna handling utföres dock påfallande lamt.
Gerolamo var synbarligen icke mannen att ge
uttryck åt en så stark dramatisk. spänning och
ögonblicklig handlingskraft, som detta
kampmotiv innebär. — Han förstår så mycket bättre
att bibehålla en vacker legendarisk stämning,
icke minst med hjälp af de klara och ljusa
färgerna. Kompositionen erinrar föröfrigt om
Paris Bordones stora framställning af samma
motiv (i Vatikanen), men då denna knappast är
tidigare än Gerolamos kyrkostandar, så få vi
snarast antaga en gemensam venetiansk förebild
till båda.
Den fjärde italienska bilden ger oss
framförallt ett intryck af den äkta venetianska koloriten
från århundradets midt. Visserligen har den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
