Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna generella iakttagelse och ett mycket
lysande undantag: damporträttet n:r 40 måladt
1907. Man ser en ung dam vinterklädd, på
visit, sittande framåtböjd, lyssnande eller talande.
Posens osökta behag, ansiktsuttryckets
obestämbara lif, den svaga reflexen af eldsken på
kinderna, den varmt harmoniska färgskalan, blått,
brunt mot en svalare grå bakgrund — allt ger
detta porträtt en hedersplats i den långa raden.
Som måleri är det synnerligen framstående,
hvilket framgår vid en jämförelse med ett annat
damporträtt på samma vägg: fru Andrea
Buten-schön, måladt 1900, endast sju år tidigare. Det
är vackert och vårdadt och det står sig bra
alltjämt; men i hela det klara, tunna
målningssättet ligger ännu åttiotalet kvar. Märk
sär-skildt den elfenbensklara karnationen som så
effektfullt bryter fram ur hår, dräkt och
bakgrund — det är en favoritvana hos åttiotalets
porträttmålare hemma och ute, och man skall
icke återfinna egenheten hos Thegerström eller
någon annan efter 1900.
Det första mansporträttet af helgjuten
artistisk stil är själfporträttet från år 1900. Det
ligger en nästan tiziansk gyllenton öfver den
varma taflan men utan medvetet poserande som
gammal mästare. Kyligt modern är
helfigurs-bilden af amerikanen d:r Muir, en typ, hvars
indianska exotism lätt understrukits med den
gröna koloriten. På höjden af sin förmåga står
Thegerström, då han några år senare målar
professor Knut Kjellberg, professor O. A.
Danielsson och bankdirektör K. A. Wallenberg.
I det sistnämnda porträttet är personskildringen
det väsentliga, medan färg och komposition icke
stå fullt på samma höjd. Med professor
Kjellberg och i än högre grad med professor
Danielsson har konstnären varit i allo lycklig.
Finare, blygsammare och på samma gång mera
öfvertygande har icke bilden af en kammarlärd
gifvits i våra dar, och man tänker utan alltför
stor möda på de Holbeinska bilderna af
Erasmus. I porträtten af professor Tullberg och
d:r S. A. Fries framträder den höjning af
koloriten, den ökade liflighet i färgen, som
utmärker nästan all svensk målarkonst under det
sist förflutna decenniet. Detta kulminerar i det
nya själfporträttet från innevarande år, som
betecknar den höjd af artistisk klarhet, lugn och
färgklang, dit Robert Thegerströms långsamt
men stadigt utvecklade konstnärskap nått
under årens lopp.
Flär har icke berörts mer än topparna i denna
produktion. Det finns helt naturligt ganska
intetsägande och till och med svaga saker, såsom
porträttet af redaktör Axel Johansson, hvilket
också får betraktas snarare som ofullbordad
skiss än färdig målning. Till sist några ord
om de öfriga genrer som voro representerade
på utställningen. Bland landskapen fäste jag
ROBERT THEGERSTRÖM. INTERIÖR. AKVAREI.l..
mig mest vid de motiv där konstnären upphöjt
den kultiverade, af människors närvaro
karaktäriserade naturen, parker med saftiga
gräsmattor och löftunga trädkronor, alléer, trädgårdar
och badortsstränder. Stilleben, fruktstycken
och blomstermålningar vittnade också om detta
konstnärens fasthängande vid mänsklig miljö.
Flvad man gärna skulle sett rikare
represente-radt var sådana bilder som den fina akvarellen
»Interiör» och de båda utsökta modellstudierna.
Robert Thegerströms bästa verk, som äro
burna af studium och fin smak, ge i våra dar
ett starkt intryck af de värden, som ligga i en
utveckling af mälarekonsten med rötterna kvar
i det förgångnas mull, i evolution motsatt mot
revolution. Däri framträder, skulle jag tro,
den förnämsta betydelsen i hans stora
utställning, som knappast gifvit oss några nya och
oväntade synpunkter på hans gedigna
konstnärskap.
□ □
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
