Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
positionsbas. En silhuett får ingalunda ge sig
på en slump, men den hör dock kan man på
sätt och vis säga till det påbröd af genialitet,
som hvarje verkligt konstverk bjuder. En
byggnad får ej ha endast en silhuett, då blir den
kuliss, dekoration på ena sidan, planka på den
andra, utan bör ju, sedan den fått sin form inifrån
bestämd af sina praktiska uppgifter, ha skulpturs
egenskap att utåt bjuda en följd goda silhuetter.
»En distinguerad silhouett», med ett diminuendo
af stor målerisk tjuskraft, breder här ut sig mot
Djurgården, medan den mot Strandvägen i en
hackig rytm, otillräckligt hophållen af
midt-pinakeln, hastigt sjunker undan åt sidan, i någon
mån balanserad af den åt motsatt håll sakta
stigande terrängen.
»Jag skulle vilja leda tanken i den riktningen,
att byggnadsgruppen vore s. a. s. en
fortsättning af den bergkägla, på hvilken den står, att
den vore liksom urhuggen ur berget», skrifver
ark. Boberg. Och så väljer han till material
mångskiftande tegel. Med detta uppbygges
något, som, offrande allt för silhuetten, säger
föga om ändamål och interiör — hvad har t.
ex. blifvit af högtidssalen, som i planen ju var
den dominerade kärnan? — och ger oss
murytor med fascinerande färgskimmer i mer än en
»ytterst intressant ton». I det yttre höljets
behandling för sig, utan en påtaglig analogi med
de inre rumsvärdena, döljer sig en tendens mot
skulptur; i alla de pittoreska glasyrfärgerna en
tendens mot måleri. Men hvar är den rena
monumentalarkitekturen, som här kräfves, med
endast arkitektur såsom mål och såsom medel?
(En samtidig eller senare utsmyckning åsyftas i
detta sammanhang naturligtvis icke).
Småminareterna, loggiorna, de obetydliga
takfallen m. m. framkalla onekligen, såsom anmärkts,
ett visst, om ock svagt orientaliskt intryck. Det
finns borgare, som alltid städa om hela sin våning,
då de vänta främmande — gästerna få således
aldrig se det hemmet. Det karaktäristiskt
personliga är dock i grund och botten det enda
vi äro hvarandra tacksamma för. Hvarför ska
nu främlingar, som komma till Stockholm,
bjudas något kvasi-orientaliskt? Glädjer dem ej
mer något äkta inhemskt, d. v. s. något med
direkt och osökt kontakt med svensk miljö, jä
med Stockholmslandskapet? Gärna enklare, men
gediget och framför allt arkitektur.
Ar det möjligt, att vi stå inför den definitiva
lösningen? Det är djupt att beklaga, att ej en
öppen täflan från början utlysts. Är det för
sent månne, att en sådan påbjudes, möjligen
med den — särskildt ur arkitektsynpunkt —
förhatliga kompromissen, att Bobergs plan i
huf-vudsak bibehölles?
Det är bittert att yttra sig hårdt om ett
arbete, där egentligen en så ansenlig summa af
begåfning, elegans och flit nedlagts som här.
Några af ritningarne äga f. ö. rent konstnärliga
kvalifikationer i nästan högre grad än hvad som
ofta förefinnes i taflor, som köpas med dyra
pengar. Och den stora skicklighet och
pietetsfullhet, h varmed terräng och natur behandlats,
är slutligen värd att särskildt omnämnas.
Det vore otvifvelaktigt mycket sympatiskt
att aldrig offentligt yttra sig om andra verk —
inom konsterna — än de som gripit en positivt.
Hvarje sådant har man ju i allmänhet
jämförelsevis större förutsättningar att förstå och
fruktbart tolka. Och både kritik och kritici skulle
i flertalet fall må bra af en sådan diet. Men
ibland kan ett konstverk, färdigt eller som
projekt, så häftigt negativt anfalla ens eget stilideal, att
man liksom känner sig uppfordrad att försvara
detta. Så mycket mer om förslaget ifråga,
såsom i detta fall, hotar att bli krönt såsom
ideallösningen af ett viktigt och mångsidigt
bygg-nadsproblem och för all framtid ge sin form åt
en representativ byggnad, en form, som i hvarje
fall genom sitt läge i och för sig och genom
sin stil blir en medbestämmande faktor i en ur
flera synpunkter betydelsefull nejd af Stockholm.
I ett dylikt fall öfvervinner lätt plikten och risken
att säga sin mening bekvämligheten och
behaget att tiga.
i och 5 dec. 1911.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
