Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Robert Thegerström visar i sin valda kollektion
att han är hemmastadd i många olika tekniker.
Bland annat är han en af våra få
torrnålsrade-rare. I sin eleganta »Tallstudie» har han med
säker teckning fått fram grenverkets finfibrade
senighet. Alfr. Bergströms veka akvatinter finna
vi hos Föreningen för Grafisk Konst. Också
Prins Eugen har skickligt i denna teknik
öfver-satt sina oljemålningars stämningsfulla atmosfär.
I ett afseende var utställningen 1889 bättre än
denna — den hade, som jag redan har antydt, en
alldeles ypperlig katalog. Härmed vill jag inte säga,
att Grafiska sällskapets skulle vara dålig, men inte
kan den täfla med sin föregångare. Där fick
man veta konstnärens födelseår — nå, möjligen
är detta numera olämpligt, med hänsyn till de
kvinnliga utställarnes växande antal. Men många
andra nyttiga upplysningar fick man där om
konstnärerna och deras arbeten. Ja,
katalogförfattaren tog sin plikt att bilda allmänheten
så allvarligt, att han om Carl XV meddelade,
huruledes han i lifstiden hade varit konung af
Sverige och Norge, och om en annan utställare,
att han till öfriga kvalifikationer lade
nord-stjärneordens riddartecken. Om nu inte dessa
notiser ha tillkommit af ett berättigadt begär
att inpränta i publikum att äfven verkligt fint
folk kan laborera med kopparplåtar och syror.
De stjärnor, som pryda så många af namnen
i den nya katalogen, ha en helt annan betydelse
än den isoleradt strålande nordstjärnan i
merom-skrifna trekronorsvolym från 89. De tala ett
tyst men vältaligt språk om den gagneliga
lärareverksamhet, som Axel Tallberg sedan 16
år tillbaka har bedrifvit i Stockholm.
Bety-tydelsefullheten för den svenska etsningskonsten
af att till sin mest inflytelserike fostrare hafva
ägt en af samtidens erkändt främste teknici
torde ej kunna öfverskattas. När den svenska
gravyrkonstens historia en dag skall skrifvas,
kommer ett särskildt kapitel, och ej det minst
intressanta, att ägnas den tallbergska
etsnings-skolans odyssé genom Stockholms källare och
CARI. FLODMAN. EKAR VII) EN SJÖ. LINJEETSNING.
bakgårdar, till uppnåendet anno 1908 af ett,
visserligen något trångbodt Ithaka på
Konstakademiens vind. De största af våra grafici,
grefve Rosen, Zorn och Carl Larsson, ha vid
något tillfälle deltagit i denna odyssé, och den
unga skara, som i dag står vid början af sin
bana, har smidt sin rustning i hans vetandes
rika verkstad. Tallbergs eget ceuvre är ej
särdeles omfattande men tillräckligt för att visa
hans mästrande af de mest skilda etsnings- och
radertekniker. Hans stora öfversättning af
Martins Bellmansporträtt återgifves här ej blott
som ett exempel på en etsad tolkning af en
annan konstnärs verk, utan som ett mästerprof
på linjeföringens ofelbara säkerhet.
Återigen har den ryktbaraste af Tallbergs
stjärngossar, undergöraren från Mora, förvandlat
koppar i guld. Ej mindre än sex nya plåtar
är det denna gång som han berört med
sin trollnål, och att hans kraft ej har försvagats,
det visar deras härliga aftryck, som bilda
afslutningen till hans retrospektiva grupp. Han har
tvärtom gått vidare från sin sista ståndpunkt
och både i teknik och innehåll lagt en ny
landvinning till sina väldiga domäner. Han har
delvis öfvergifvit det parallella streckmanér, som
han gjort världsberömdt, och i stället utbildat
en teknik med korta, krokigt slutande linjer.
Äfven ämnesvalet är märkligt. I »Vått» har
han skänkt oss en af sina mest dallrande fri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
