Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver »Gården» och » Skval
t-kvarn», men det är samma
dystra ande som sväfvade öfver
den gamla hederliga Folkskolans
läsebok. Men om de
nämnda bladen verka
temperaments-lösa, ligger felet helt och hållet
hos tekniken, ty Burmeister har
med andra blad på ett
öfver-tygande sätt visat, att hans
ideal och begåfning peka åt
ett helt annat håll än att etsa
väggplanscher, lämpliga att
illustrera en lärorik uppsats »Om
skvaltkvarnar». Han har det
i de anförda herrgårdsbilderna,
han har det också i en rad
utsökta små monotypier, särskildt
i den förtjusande lilla bild,
»En åldrig ek», som med sin
läckra färgbehandling ger ett
stycke stilla och naiv romantik
i Moritz von Schwinds anda.
ERNST HÄLLGREN. MORGONPROMENADEN. MJUKGRUNDSETSNING 1910.
Öfver gamla glömda städer och groteska
sagofigurer spänner Ernst Hällgren sina etslinjers fina
spindelväf. Den mjukgrund som han gärna
använder förhöjer intrycket af verklighetsfjärmad
förgätenhet. Dammet ligger tumstjockt på
trappstegen och det igenrostade låset kan endast
öppnas af någon dödsföraktande ungersvens pansrade
näfve. Men riddaren, som traskar framåt vägen med
sin surt förvärfvade skatt, ser besviken och
uttråkad ut, och pappa kungen som söker trösta
sin ensamhet med morgontidningen, medan pagen
fläktar bort imaginära flugor från hans näsa,
stirrar med rinnande ögon på de hopplöst
ramlande kurserna. När Hällgren återger det
hvardagliga lifvet, blir hans humor
vemodigare och djupare. Arne Hallen tyckes stundom
hemsökas af dystra men dekorativa drömmar
och liknar härutinnan och i en del annat Franz
Stuck. När man ser den gemytliga
halshuggningen öfver en vänlig tillönskan om en
fröjde-full jul, känner man sig litet kuslig vid tanken
på hvad konstnären kan ha reserverat för sina
ovänner. Hallén är den af de unge, som ännu
är mest famlande i sina försök, men han är kanske
också en af de mest begåfvade af dem. Och
hans »Sjöbod» är redan mer än ett löfte.
Annie Bergman har en beklämmande
»Marskväll» med smältande issörja mellan
öfversväm-ningens albuskar, och Ragnhild Nordensten en
dekorativ »Skymning öfver ån» med trädsilhuetter,
fladdriga som läderlappar.
Men hvad skall man säga om Hjalmar Sträåt,
denne okände yngling som på en gång träder
fram med en mogen konstnärs målmedvetna
säkerhet? Jag tänker nu inte på hans obetyd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
