Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BROR HILLGREN. ILLUSTRATION TILL ANDERSENS SAGA
»KLODSHANS». AKVARELL 1912.
i dessa små lysande färgdikter. I år har
Hill-gren till några äldre teckningar ur Andersens
sagor lagt en hel rad nya, alla förbluffande
Andersenska i stämningen och ändå hvar och
en en ny dikt, som lefver sitt eget lif. Det
gemensamma för dessa båda poeter, Andersen
och Hillgren, och på samma gång det som
alstrar kontakten med andra människor, är att
allt hvad deras händer vidrör blir människor,
om det också är skapt till porslinsdockor.
Föremålet för Hillgrens poesifyllda konst är alltid
människan och oftast en människa som har i
sig något af sagoprinsen, den sköne,
drömmande ynglingen. Hans allra senaste sagoprins är
en pojke, som nyss uppkommen ur badet ligger
midt i solen i gräset djupt försjunken i
sagobokens underbara lif, medan några af bokens
underliga fula pysslingar komma försiktigt
traskande bland grässtråna fram till honom. Taflan
är en saga om varm sommarsol och
gossesorglös fantasi, som kan lysa upp den mörkaste
vinter.
I sina teckningar är Hillgren en förträfflig
bokillustratör. Det skulle vara en förlust för
svensk bokkonst, om vi länge skulle nödgas
vänta på Andersens sagor i en vårdad upplaga
med Hillgrens teckningar.
S. IV—n.
Rafaels »madonnan med
NEJLIKAN».
Dr Knut Barr’s artikel i föregående
häfte har framkallat nedanstående
uttalande af amanuensen Olof Granberg. Vi låta
frågan gå vidare till den omstridda taflans ägare,
som efter allt att döma har tungt vägande skäl
för sin ställning i saken.
Red.
»HABENT SUA FATA. . .»
På en husauktion vid Kammakaregatan
förekommer bland andra gamla taflor af ringa
värde en kopia efter Rafaels »Madonna med
nejlikan» — en af många efterbildningar efter
ett för länge sedan försvunnet original.
Taflan väcker visningsdagen föga
uppmärksamhet. En libhaber skickar emellertid upp ett
ombud till auktionen. Detta har ordres att
följa med anbuden på målningen — ända till
20 kr.! Spekulanten går emellertid miste om
duken. Den slås nämligen bort till en
antikvi-tetshandlare för 25 kr. Denne bjuder i sin
ordning ut taflan, ena gången för 100 kr., en
annan för blott 30. Till sist får taflan en
köpare. Denne tror sig naturligtvis ha blifvit
ägare till en äkta Rafael. Han visar upp den
i Nationalmuseum, där målningen icke är
obekant. Men öfverallt, såväl inom som utom
museum, fälles ett enstämmigt omdöme: endast
kopia! Kanske vidhåller ägaren dock sin
mening — det göra samlare oftast. Det hindrar
honom i alla händelser icke att byta ut sin skatt
mot en modern, svensk originalmålning, som
konstnären själf värderar till 15,000 kr.
Artisten öfvertar emellertid icke blott kopian utan
äfven tron på dess ofelbarhet, d. v. s. dess
egenskap att vara ett originalverk af Rafael.
Nå, hvar och en har ju rätt att anse sig vara
ägare till en Rafael, en Rembrandt, en
Velaz-quez . . . Men annorlunda ställer sig saken om
någon i strid mot verklig sakkunskap söker
göra propaganda för sin mer eller mindre naiva
uppfattning af gammal konst och genom
tid-ningsintervjuer eller inspirerade
tidskriftsupp-satser inbillar en okritisk publik att de obetydliga
kopior eller efterapningar, han äger, äro
oskattbara originalarbeten af de största mästare. Då
är det kritikens skyldighet att säga ifrån att
det eller det utskrikna och reproducerade
»originalet» bara är, rätt och slätt — en kopia.
Olof Granberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
