Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Redan då besökaren stiger upp för stora
marmortrappan skall det slå emot honom, att
museet i första hand vill visa honom nationell
konst, m. a. o. verkligen är ett Nationalmuseum.
Han ser nämligen hela öfre vestibulen fylld
icke längre af grekiska gipser utan af svenska
landskap från 1800-talet, ett stort i hvarje nisch.
I vestibulens kortväggar äfven svenska
historie-taflor.
Detta drag är det mest revolutionära i
förslaget. Ofre vestibulen med dess af
marmorkolonner flankerade nischer har gifvetvis
ursprungligen varit tänkt som plats för skulpturer.
Det är emellertid icke fråga om att den icke
äfven är användbar som målerihall, isynnerhet
sedan ljuset förbättrats genom lämpligare
former på fönstersmygarne m. m. och genom
väggarnes ljusare strykning.
Indelningen med hvarje stor duk i en
kolonn-omgifven nisch torde komma att på ett oanadt
sätt amplifiera de gamla landskapens verkan.
Fahlcrantz, Marcus Larsson, Edvard Bergh
och deras kamrater komma att upplefva en
renässans.
Det ligger något särskildt tilldragande också
i detta, att de svenska salarnes suite inledes
genom en kyrkoartad hall, i hvilken svenska
landskap, svenska naturen är kanoniserad genom
altartafleliknande placeringar. Det är en tanke,
som har icke så litet af Arthur Hazelius i sig.
Här blir, i bättre konstnärlig form, genomförd
den plan han en gång hyste med afseende på
rundbågarne i Nordiska museet, som nu upptagas
af Lifrustkammarens glasmontrer: där tänkte
han sig panorama-artadt utförda svenska
landskap. —
På Nationalmusei-nischernas korta sidoväggar
skola placeras landskap i smärre format, äfven
studier och skisser, som stå i historiskt samband
med den stora taflan i nischens fond. —
Det ökade utrymmet har vunnits på
bekostnad af gipssamlingen, som i sin helhet, enligt
ett förslag af Ofverintendenten Looström,
provisoriskt flyttas till Kungl. Slottets hvalfgångar
och Arffurstens palats’ trapphus. Särskildt i
slottets pelargångar kommer samlingen att få
en präktig lokal, som ju också är lätt
tillgänglig för allmänheten.
Härigenom bli öfre vestibulen och gipssalen
i första våningen disponibla. Till den senare salen
flyttar gravyrsamlingen, hvadan också dess
nuvarande sal blir ledig. Denna (försedd med
öfverljus) samt öfre vestibulen utgör alltså den
hufvudsakliga rumsvinsten på första delen af
det stora utvidgningsarbetet, som därigenom
vunnit en historiskt och estetiskt tillfredsställande
utställning af hela den svenska målerisamlingen
och af så godt som hela utländska
målnings-afdelningen.
När pinakotheket alltså blifvit logiskt och
vackert ordnadt, kommer de återstående
afdel-ningarnes trångmål att framträda desto skarpare,
m. a. o. nödvändigheten af Historiska museets
utflyttning blir absolut.
Redan länge har detta museums trångmål
varit klart. Det är redan icke längre
utställningssalar, utan magasin, särskildt hvad
medel-tidssamlingen angår. När dess byggnadsfråga
blifvit lyckligt löst, kan Nationalmuseum taga
dess utrymda lokaler i besittning. Då vinnes
i gamla kyrksalen och angränsande ljusgård
m. m. en — efter vissa förändringar — präktig
lokal för skulpturer. Hit återgår nu
gipssamlingen från sin provisoriska uppställning i slotten.
Forvaltningsrummen flytta hit ned och bereda
ökadt utrymme i öfre våningen för den
tillväxande målningssamlingen, i mellanvåningen
för konstslöjden, gravyrer, tafvelmagasin o. a.
Detta utgör andra perioden i museets utvidgning.
Den tredje akten föregås af ett utbygge af
flyglar, åt norr, hvarigenom parken inneslutes, men
bibehåller sin parkkaraktär, erbjudande en präktig
plats för bronser, »samt af ett eller annat arbete
i sten eller marmor. Bland de senare: Christian
Erikssons stora Linnérelief, hvilken bör bilda
fonddekoration i parken, när man träder ut från
f. d. kyrksalens absid, och bidraga att sätta en
äkta svensk prägel på parkområdet. Parken
kommer säkert vår- och sommartider att utgöra
en af museets stora attraktionskrafter.»
I det så utökade museets bottenvåning kommer
utställningsutrymmet att delas af skulptur- och
konstslöjdsamlingarne. I tillbyggets öfre våning
beredes plats för hufvudsakligen det moderna
måleriet, en afdelning hvilkens tillväxt numer
icke längre kan tänkas kunna rymmas af ytorna
i det gamla museet. I tillbyggets bottenvåning
blir äfven en föreläsningslokal inrymd.
Det är den första periodens åtgärder, som
framlagts i så detaljerad form, att de gifva en
fullt åskådlig bild af det tillkommande resultatet.
De senare periodernas arbeten äro mer
skisserade, med tanke på att framtiden säkerligen
kommer att tillföra nya fakta, som
nödvändiggöra modifieringar. 1 stora drag skönjer man
ju emellertid äfven dessa perioders resultat,
framtidsbilder, som gifva anledning till den
varmaste önskan att de snarast måtte realiseras.
Moderna historiska, konstnärliga och
museums-tekniska kraf bli rikt tillgodosedda. Det
för-handenvarande blir på ett ekonomiskt sätt
ut-nyttjadt. Förändringarne ske gradvis utan att
störa museets verksamhet, och Nationalmusei
redan af traditionen helgade fasader bibehållas
i möjligaste mån i sitt gifna skick.
Richard Bergh har rätt till det lifligaste
erkännande från både gamla och nya konstens
vänner för detta projekt, som af hans
medarbetare i förslagets utarbetande, Dr Looström,
med rätta betecknats som genialiskt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
