Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KUNGL. AKADEMIENS FÖR DE FRIA
KONSTERNA SAMLINGAR AF MÅLNING OCH SKULPTUR.
AF LUDVIG LOOSTRÖM.H. 1-4.STOCKHOLM 1913.
Den svenska konstakademien, grundad år 1735,
har, liksom utländska akademier, sitt galleri af
konstverk, som den konstintresserade allmänheten
sannerligen ej bör försumma att taga kännedom
om. Till detta galleri hör, liksom till den engelska
akademiens, ett af konstens underverk från gamla
tider. Men den svenska akademien har varit
mindre egoistisk än sin yngre syster, den engelska,
som i sitt Diploma Gallery behållit Lionardos
underbara kartong Sancta Anna med jungfru
Maria samt Jesus- och Johannesbarnen. Ty
Rem-brandts kolossalmålning Claudius Civilis, som
vår akademi erhöll i gåfva år 1798 af en
änkefru Peill, född Grill, har ända sedan 1865 varit
deponerad i Nationalmuseum, såmedelst
kommande mycket vidare kretsar tillgodo än om
den förblifvit i akademiens egna lokaler.
Med Claudius Civilis inledes också det
magnifika planschverk i kvartformat med väl utförda
ljustrycksafbildningar och förnämt tryck på prima
papper, som Konstakademien börjat utgifva
genom sin historiograf och sekreterare dr Ludvig
Looström och hvaraf hittills 4 häften utkommit.
Meningen är enligt företalet, att arbetet skall
omfatta 10, högst 12 häften, hvartdera
innehållande 10 planscher med belysande text.
Uppställningen är i hufvudsak kronologisk, med
den kloka anordningen, att en konstnärs alla
arbeten sammanförts till en grupp. I texten,
som består af konstverkens beskrifning med
uppgifter om hur de kommit i akademiens ägo
samt biografiska notiser om såväl konstnärerna
som, när det gäller porträtt, deras afkonterfejade
modeller, säger sig utgifvaren vilja publicera
»en del otryckta forskningar», som han under
årens lopp gjort »i akademiens och andra arkiv
särskildt rörande vår konsthistoria under de
senast gångna århundradena, i tanke att
därmed kunna belysa hittills obekanta eller
obeaktade person- och sakförhållanden inom den
svenska konstvärlden».
Detta program genomföres väl i de hittills
utkomna fyra delarne af verket. Texten håller
sig i främsta rummet till objektiva »fakta» och
meddelar åtskilliga nya och intressanta
person-och kulturhistoriska uppgifter särdeles ur
akademiens arkiv med dess rika material af
själf-biografiska dokument etc. Konstverkens
estetiska egenskaper beröras mera i förbigående,
och de egentliga konstnärskaraktäristikerna äro,
naturligt nog i ett arbete af denna anläggning,
helt korta, biografierna däremot stundom ganska
utförliga. Man lägger vid
konstnärskaraktäristikerna märke till att författaren justerat sitt
tidigare (i Akademiens historia) föga uppskattande
omdöme om Pilo som färgkonstnär. Nu får
denne märklige målare, som jag hört en af
våra nutida framstående mästare träffande kalla
»Silfver-Rembrandt», full upprättelse, då han
benämnes »den främste koloristen bland sin
tids svenska färgkonstnärer». I sin text till det
både som målning och karaktärsskildring
beundransvärda själfporträtt, Akademien äger af
Pilo, och som sannolikt inkommit som
recep-tionsstycke, meddelar dr Looström ett märkligt
aktstycke, som förbisetts af målarens biografer,
nämligen den redogörelse Pilo på Akademiens
præses Adelcrantz’ begäran aflämnade rörande
de löneförmåner han åtnjutit i Danmark, där
han som bekant i öfver 20 år var professor
vid konstakademien. Det var i sanning inte
småsmulor som tillföllo den genialiske svenske
målaren från konstens dukade bord i Kongens
By. Af kungens privatkassa 4,000 daler
silfver-mynt om året, vidare våning och atelier på
Charlottenborg, vagn från kungl. slottet, när
helst så behagades, 14 famnar ved, 4 lispund
talgljus och ett lispund vaxljus, dessutom
särskild betalning för allt hvad Pilo målade, då
och då gratifikationer och slutligen 200 rdr
som direktör vid Köpenhamns-akademien.
Sannerligen man undrar på, att Adelcrantz inte
kunde gå in på de fordringar Pilo till att börja
med uppställde, då det blef fråga om att vid
Sverige fästa den ur Danmark utvisade
konstnären. Kostliga och betecknande äro den
bortskämde lälos afslutningsord i den nämnda
redogörelsen: »en artist utan förmåner blir alltid
ett af skrap eller ock konsidereras han som
handt-verkare». Man märker i dessa ord också den
»frie», i en akademis fina sköte upptagne
konstnärens månhet om sin ära, att icke förblandas
med »den gemena målarhopen». Omedelbart
efter Pilos själfporträtt afbildas en gipsbyst af
honom, utförd af den i Köpenhamn under 20
års tid verksamme franske skulptören Saly,
skaparen af den på Amalienborgsplatsen i
Köpenhamn placerade Fredrik V:s ryttarstaty, ett
af rococons vackraste monumentalverk. Salys
Pilobyst är ett förträffligt arbete, som med
mycket lif ger modellens säkert ej lätt fångade
nervösa fysionomi.
Bland de öfriga bilderna fäster man sig icke
minst vid Lorenz Pasch d. y:s älskvärda
bröstbild af Jean E. Rehn, »den snälle och muntre
hofintendenten», som samtida kallade den
varmhjärtade, på så mänga områden af konst och
konstlöjd verksamme mannen, på en gång
gra-vör, arkitekt, tecknare, mönsterritare för
keramisk och textil konst och, enligt författaren,
»den gustavianska stilens egentlige skapare».
Den biografi, som bestås Rehn, är en af de
utförligaste och intressantaste i hela arbetet
och ger genom meddelandet af det kontrakt,
som Hårleman 1745 å svenska statens vägnar
upprättade med Rehn, en liflig föreställning om
intensiteten af det arbete frihetstiden som be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
