Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PARTI AF IIVAI.IT,ÅGAR I KOR OCH SIDOSKEPP.
situationsplan som vid Engelbrektskyrkan.
Anslutningen till terrängen är utomordentlig och
anordnandet af terrängförhållandena i samband
med uppfartsvägar, trappor och ramper är en
mästares verk — ett verk som dock först
står afslutadt när planteringarna slutförts,
när grässlänter, klängväxter, buskar och träd
fått förmedla öfvergången mellan
klippan-bygg-nadsgrunden och de färdiga arkitekturskapelser
som växa ur densamma.
Redan af ytterarkitekturen känna vi oss stå
inför ett byggnadsverk med bestående
skönhetsvärden, en verklig kyrka, som fullt och
helt tillhör den tid vi lefva i, en
arkitekturskapelse i hvilken andan från gammal god
byggnadskonst lefver vidare men i innerligt
samlif med det vackraste af vår egen tidssjäl.
Vi kunna härvid knappast undgå att tänka
tillbaka på en tidsperiod vi helt nyss lefvat i,
men som vi väl nu inför
Engelbrektskyrkan böra kunna
känna bakom oss, den tid då
nästan alla kyrkor byggdes i
gotik, sedan romantikens
fanatiska läror gjort denna stil till
den enda klassiska för sann och
verklig kyrkbyggnadskonst.
Våra förnämsta
medeltidskyrkor underkastades
genomgripande restaureringar för att
åter blifva stilenliga; allt som
ej hörde till deras ursprungliga
stil aflägsnades, ja förstördes,
hvarvid oersättliga minnen från
mellanliggande konstepoker för
alltid gingo förlorade för svensk
kultur.
Äfven om inte denna tids
kyrkbyggnader alltid voro
dåliga, stå de dock med all
denna skolmässigt efterapade
medeltidsstil, i dag för oss som
uttryck för en armodig och
frysande konst, som oftast
tappat sin fattiga själ långt innan
dess skapare lämnat tiden.
Inför den gamla, sanna och
oförfalskade gotiken från
medeltiden känna vi allt
framgent vederkvickelse och glädje;
det är inte gotiken som stil
som uttråkat oss till leda,
det är det att denna gotik
uteslutande var en upprepning
af gammal stil samt delade all
konstlad klassicisms öde att
sakna skönhet och odödlig själ.
Lika lite som
Engelbrekts-kyrkans ytterarkitektur kommit
till i den döda stilkopieringens
tecken, lika lite har den någon gemensamhet med
de ofruktsamma moderiktningar som följde med
vår tids första sträfvanden för en
byggnadskonstens pånyttfödelse. Denna tegelarkitektur
är af svenskt-germanskt kynne men samtidigt
själfständig och originell, ja i hög grad typisk
för Engelbrektskyrkans arkitekt. På det hela
taget tala fasaderna ett ärligt och sundt språk
liksom formbildningen är enhetlig och organisk
samt passande för våra klimatiska förhållanden.
Säkerligen skulle dock monumentaliteten och
värdigheten blifvit ännu större om såväl själfva
arkitekturmotiven som de olika slagen af
material något begränsats till antalet.
Ett förnämt och säkert val af
färgsamman-ställningarne hafva i sista hand bidragit till
fasadernas helhetsverkan, men med stor
säkerhet skulle lugnet och storheten öfver dem
hafva blifvit ännu mer betydande om ett fåtal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
