Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Predikstolens korg hvilar på en klippa, byggd
af granit, samt är liksom ljudskärmen ett
praktfullt och rikt skulpteradt träarbete med rik
för-gyllning.
Dopkapellet, med en mästerlig, rent
kyrkligt-klassisk arkitektonisk utbildning, bildar jämte
den vackra dopfunten ett af interiörens
stämningsfullaste och mest fulländade moment.
Duntens fot är af granit, dess skål och lock, som
framställa en dopkyrka med det lefvande
vattnet, äro liksom altarkärlen arbeten i silfver med
halfädelstenar, utförda af hofjuvelerare K.
Andersson.
Granitaltaret, som med sin tyngd synes stå
på den mjuka golfmattan inom altarrunden,
hör jämte sina sju silfverkandelabrar till de
mindre vällyckade kyrkmöblerna.
Det sällsynta antependiet såväl som
mäss-hakarne hafva utgått från Handarbetets vänner
samt äro utomordentliga prof på vår högt
stående inhemska textilkonst.
Med elektriska belysningskroppar kan aldrig
den stämning framkallas som med fladdrande
lågor från höga vaxljus, och jag kan inte hjälpa
att jag saknar dem på altaret. Vi skola dock
tacksamt erkänna, att professor Wahlman gjort
det tänkbarast möjliga för att mildra skärpan af
de elektriska ljuspunkterna, med den största
framgången då han dolt dem i blanka
mässings-reflektorer, som genom att själfva blifva lysande
delvis upphäfva ljuspunktens intensitet, på samma
gång det kalla elektriska ljuset både får en viss
skimrande rörelse och ett tillskott af värmande
färg. De stora elektriska takkronorna höra till
den vackraste och verkningsfullaste elektriska
armatur vi sett samt äro typiska för professor
Wahlman som småkonstens mästare. De smidda
järnstakarna i koret skulle däremot bättre tjäna
något profant ändamål, liksom nog lyktorna på
väggarne bättre höra hemma i landtkyrkan.
Festbelysningen med ramperna bakom korets
tribunbåge och i läktarbarriärerna kommer
alltid att verka konstlad, men den måste ju finnas till.
Jag vill tro, att Engelbrektskyrkans härliga
tempelrum är det bästa af kyrklig konst som
vår tid frambragt i något land, där kristen
religion har sin hemvist. En protestantisk
helgedom, som söker sin like. Med anknytning till
de vackraste traditioner vi äga i våra gamla
kyrkor är den svensk till sitt väsen, på samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
