Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Nordlandets skogar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ket gästfria. Satte vakt över mig och bevakade mig
natt och dag. Och då Tantlatch erbjöd mig vissa
lockelser — ja, sannerligen lockelser — och då jag
inte frågade mycket efter, om jag skulle gå eller
stanna, beslöt jag mig för att stanna.
— Jag kände er bror i Freiburg. Jag är van
Brunt.
Fairfax böjde sig impulsivt fram och tryckte hans
hand.
— Ni har varit Billys vän? Stackars Billy! Ja,
han talade ofta om er.
— Lustigt ställe att råkas på, tillade, han, i det
han lät blicken glida ut över det primitiva
landskapet och lyssnade ett ögonblick till kvinnans
sorgsna toner. — Hennes man blev slagen av en
björn, och hon tar det mycket hårt.
— Ett djuriskt liv! Van Brunt gjorde en grimas
av vämjelse. Efter fem år av det skall civilisationen
säkert smaka er, eller hur? Vad säger ni?
Fairfax ansikte antog ett slött uttryck.
— Åh, jag vet inte, sade han. Folket här är
åtminstone ärliga människor och leva, som de ha
förstånd till. Och så äro de så förvånansvärt
rättframma. Det finnes ingenting invecklat hos dem,
icke tusen och en sluga utläggningar till varje känsla
de hysa. De älska, frukta, hata, bli onda och glada
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
