Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Nordlandets skogar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och många års trötthet talade ur deras ögon. Men
mitt emot dem satt Keen, en ung man, mycket
populär inom stammen. Han var snabb och livlig i
sina rörelser, och hans svarta ögon flögo från det
ena ansiktet till det andra, forskande och trotsiga.
Det var tyst i hyddan. Då och då hördes ett ljud
från lägret och på avstånd, svagt och otydligt som
av skuggröster, några pojkars gräl i späda,
genom-trängade toner. En hund stack in nosen genom
ingången och plirade varglikt på dem en stund,
medan dreglet droppade från hans elfenbensvita
hörntänder. Efter en stund morrade han på försök och
drog sedan tillbaka huvudet och kröp baklänges
bort, förskräckt över de mänskliga gestalternas
orörlighet. Tantlatch sneglade likgiltigt på sin dotter.
— Och din man, hur står det till mellan dig och
honom?
— Han sjunger besynnerliga sånger, svarade
Thom, och han har ett nytt ansiktsuttryck.
— Så? Har han sagt något?
— Nej, men där är ett nytt uttryck i hans
ansikte, ett nytt ljus i hans ögon, och han sitter vid
bålet tillsammans med nykomlingen och de tala
och tala i oändlighet.
Chungungatte viskade något i sin herres öra, och
Keen lutade sig framåt.
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
