Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Nordlandets skogar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tände. Man kunde endast se skogens och buskarnas
gröna och gyllene färger, darrande och skälvande
för dagvindens första svaga fläktar. Den bleka,
vita morgonsolen kastade långa skuggor och
ljusstrimmor på marken. En sårad man lyfte huvudet
och kröp med svårighet bort ur gläntan och Mikael
följde honom med bössan men lät bli att skjuta. En
vissling ljöd längs hela den osynliga linjen från
vänster till höger, och en skur av pilar for genom
luften.
— Pass på, kommenderade van Brunt med ny
metallklang i rösten. Nu!
På en gång störtade infödingarna upp från sina
betäckningar. Skogen blev plötsligt levande. Ett
våldsamt tjut hördes, och bössorna svarade skarpt.
Infödingarna mötte döden mitt i språnget, men då
de föllo strömmade deras kamrater över dem i en
tjutande, oemotståndlig våg. I främsta linjen, med
fladdrande hår och svängande armar kom Thom
rusande förbi träden och hoppande över de
hindrande stubbarna. Fairfax siktade på henne och hade
nästan tryckt av, innan han kände igen henne.
— Kvinnan! Skjut inte! ropade han. Se! Hon
är obeväpnad!
Indianerna hörde det inte, lika litet Mikael och
hans kamrat och ej heller van Brunt. Men Thom
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
