Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Livets lag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men det var älgen. Zing-ha och han hade gått
ut en dag för att leka att de voro jägare liksom
deras fäder. På flodbrädden hade de funnit färska
spår efter en älg och dessutom en mängd vargspår.
— En gammal en, sade Zing-ha, som var snabbare
att tyda spåren — en gammal en, som inte kan följa
med flocken. Vargarna har skilt den från de
övriga, och nu slipper den aldrig undan. Och så var
det. Det var deras metod. Dag och natt, aldrig
vilande, skulle de, nafsande den i hälarna och
snappande efter mulen, förfölja den ända till slutet.
Hur Zing-ha och han kände blodtörsten vakna inom
sig! Slutet vore värt att se!
Ivrigt följde de spåret, och till och med
Kos-koosh, som ännu icke hade någon skarp blick och
var en oövad spårare, skulle kunnat följa det blint,
så brett var det. De voro alldeles i hälarna på
bytet och kunde läsa den grymma, nyskrivna
tragedin för varje steg. Nu kommo de till ett ställe, där
älgen gjort stånd och försvarat sig. Tre gånger
längden av en vuxen man åt alla håll hade snön blivit
tilltrampad och uppsparkad. I mitten syntes de
djupa intrycken av villebrådets breda klövar och
överallt runtomkring vargarnas lättare fotspår. Några
hade lagt sig vid sidan och vilat, medan kamraterna
plågade bytet. Avtrycken i snön av deras utsträckta
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
