Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Livets lag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den stund då bävern, Zing-has sonson, kastat sina
blickar på henne. Men vad gjorde väl det? Hade
han inte handlat på samma sätt i sin ungdom? En
lång stund lyssnade han ut i tystnaden. Kanske
hade hans sons hjärta veknat, så att han kom
tillbaka med hundarna för att föra sin gamle far
vidare med stammen till en plats, där renarna voro
talrika och feta.
Han ansträngde sina öron, hans rastlösa hjärna
upphörde att tänka ett ögonblick. Intet rörde sig,
intet. Han själv var den ende som andades i den
stora tystnaden. Det var mycket ensamt. Hör! Vad
var det? En köldrysning skakade honom. Det
välkända, långdragna tjutet avbröt tystnaden och det
var nära intill. Och då såg han som en vision
bilden av älgen — den gamle älgtjuren —de
sönderslitna bogarna och blodiga sidorna, den upprivna
manken och de stora, greniga hornen, ända nere
vid marken och kämpande till det sista. Han såg
de blixtsnabba grå gestalterna, de lysande ögonen,
de hängande tungorna och de dreglande tänderna.
Han såg den obönhörliga ringen sluta sig samman,
tills den blev en mörk punkt i den upptrampade
snön.
En kall nos stötte mot hans kind och vid denna
beröring återkallades han till verkligheten. Hans
Köldens barn — 4 aq
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
