Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nam-Bok, Lögnaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fullt pälsverk, varför de vita passerat dem på stort
avstånd. Yukon hade också under tusentals år
grundat upp det angränsande havet med grus från
Alaska, så att fartyg gingo på grund, innan dé fingo
land i sikte. Därför skyddes också den dimmiga
kusten med sina långa laguner och stora grupper
av dyiga öar av de vitas fartyg, och fiskarna här
visste icke en gång att dylika ting existerade.
Koogah, henskäraren, drog sig hastigt tillbaka,
snubblade över sin stav och föll omkull.
— Nam-Bok! ropade han, medan han förskräckt
försökte komma på bénen igen. Nam-Bok, som
drivit till havs, har kommit tillbaka!
Män och kvinnor veko rysande undan, och barnen
kilade iväg mellan benen på dem. Blott Opee-Kwan
var modig, som det anstod byns hövding. Han steg
fram och stirrade länge och allvarligt på den
nykomne.
— Det är Nam-Bok, sade han till slut, och vid
den övertygande tonen i hans röst tjöto kvinnorna av
förskräckelse och drogo sig tillbaka.
Den främmandes läppar rörde sig obestämt, och
hans bruna hals vred sig och arbetade med outtalade
ord.
— La, la, det är Nam-Bok, sjöng Bask-Wah-Wan,
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
