Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nam-Bok, Lögnaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag är hungrig. Skuggor äta inte.
Men Opee-Kwan var tveksam och strök sig
förvirrad över pannan. Nam-Bok var även förvirrad,
och medan han såg upp och ned längs raden av
byfolk, fann han ingen välkomsthälsning i
fiskarfolkets blickar. Männen och kvinnorna viskade
sinsemellan. Barnen smögo sig förskräckta bakom de
vuxna, och hundarna reste ragg, kröpo fram till
honom och nosade misstänksamt.
— Jag födde dig, Nam-Bok, och jag gav dig di,
då du var liten, jämrade sig Bask-Wah-Wan och
närmade sig; och om du är en skugga eller inte,
vill jag ge dig mat nu.
Nam-Bok gjorde en rörelse som för att gå bort
till henne, men ett förskräckt och hotande mummel
höll honom tillbaka. Han sade något på ett
främmande språk, vilket kunde tydas som ett "Satan
också" och tillade:
— Jag är ingen skugga utan en människa.
— Vem kan begripa sådana hemlighetsfulla
ting? frågade Opee-Kwan, halvt för sig själv och
halvt vänd mot stammen. Vi leva, och ett
andedrag senare leva vi inte. Om en människa kan bli
en skugga, kan då inte en skugga bli en människa?
Nam-Bok levde, men är död. Detta vet vi, men
56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
