Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nam-Bok, Lögnaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Men detta är ju trolldom! ropade Opee-Kwan,
förskräckt över detta helgerån. Männen lyfte
skräckslagna händerna och kvinnorna stönade. Detta är
olycksbringande häxeri. Det är icke rätt att leda
den stora solen på fel väg, solen, som jagar bort
natten och skänker oss sälar, lax och varmt väder.
— Och anta nu, att det är trolldom? frågade
Nam-Bok argt. Jag har själv kikat genom tingesten.
på solen och fått solen att stiga ned från himlen.
De närmast stående drogo sig skyndsamt tillbaka
från honom, och en kvinna gömde sitt dibarns
ansikte för att hans blick inte skulle falla på det.
— Men den fjärde dagens morgon, o Nam-Bok,
anmärkte Koogah. Den fjärde dagens morgon, då
sk- sk- skonaren kom efter dig?
— Jag hade blott lite krafter kvar och kunde
inte fly. Alltså togs jag ombord och vatten hälldes
i min mun och man gav mig mat. Två gånger,
mina bröder, ha ni sett en vit man. Dessa män
voro alla vita, och de var lika många, som jag har
fingrar och tår. Och då jag såg, att de var vänliga,
tog jag mod till mig och beslöt att lägga märke till
allt, vad jag såg. Och de lärde mig det arbete de
själva utförde och gav mig god mat och en plats,
där jag kunde sova. Och dag efter dag foro vi fram
över havet, och varje dag drog hövdingen solen ned
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
