Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nam-Bok, Lögnaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
norna och barnen är inte rädda för det. Männen
låter dem arbeta för sig, dessa odjur.
— Liksom vi låter våra hundar arbeta för oss?
frågade Koogah med en skeptisk glimt i ögat.
— Ja, precis som vi låter våra hundar arbeta.
— Och hur förökar de sig, dessa — vidunder?
frågade Opee-Kwan.
— De föröka sig inte alls. Människorna
tillverkar dem finurligt av järn och matar dem med
sten och ger dem vatten att dricka. Stenarna blir
till eld och vattnet till ånga, och ångan är
andedräkten i deras näsborrar, och ...
— Så, så, o Nam-Bok, avbröt Opee-Kwan.
Berätta oss om andra vidunder. Vi blir trötta på
detta, som vi inte förstår.
— Förstår ni det inte? frågade Nam-Bok
förtvivlad.
— Nej, vi förstår det inte, jämrade sig männen
och kvinnorna till svar. Vi kan inte förstå det.
Nam-Bok tänkte på en kombinerad skördemaskin
och på de maskiner, i vilka man kunde se bilder
av levande människor, och på de maskiner, från
vilka det kom mänskliga röster —- och han visste,
att hans folk aldrig skulle förstå dem.
— Törs jag säga, att detta järnodjur förde mig
bort genom landet? frågade han bittert.
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
