Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Männen från sollandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sett tillräckligt av solländarna och hade inte lust
att se mera. Hela tiden fylldes luften av kulornas
vinande och smällande, och hela tiden ökades
förlustlistan. I den gyllene gryningen hördes det
svaga, avlägsna ljudet av ett skott, och en träffad
kvinna sträckte händerna i vädret i en utkant av byn;
vid middagstid hörde männen i gravarna det skarpa
visslandet och visste, att det var deras död, som kom
flygande, och i aftonens grå skymning virvlade
dammet upp i små moln vid det svaga lägerbålet. På
natten hörde man de sörjande kvinnornas
långdrag-na, jämrande "Wah-hu-ha-a-hu-a-hu-ha-a!"
Som Tyee hade förutsagt, slutade det med att
hungern fick sitt grepp om solländarna, och en
gång under en tidig höststorm kröp en av dem i
mörkret innanför skyttegravarna och stal en mängd
torkad fisk. Men han kunde inte komma tillbaka,
och solen fann honom förgäves sökande gömma sig
i byn. Han fick alltså utkämpa den stora, sista
striden ensam inom en trång krets av infödingar, sköt
fyra med sin revolver, och innan de kunde taga
honom och tortera honom, vände han den mot sig
själv och dog.
Detta åstadkom förstämning bland folket och
Oloof framkastade frågan:
— När en man försvarar sig så duktigt, innan
125
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
